1. Ett problematiskt begrepp

Begreppet ”den engelska modellen” har i svensk debatt ofta åberopats som argument för ”hårdare tag mot huliganer” – hårdare kontroll och strängare straff. Men hur många vet egentligen vad som gjorts i England eller hur åtgärderna fungerat? För att reda ut begreppen ger vi en serie om fem delar på ämnet.

(Det här är del 1 av 5 i en serie om ”den engelska modellen”).

”Den engelska modellen” har i svensk debatt blivit ett symboliskt laddat stridsrop för att ”ta i med hårdhandskarna” mot fotbollsrelaterade problem. Logiken har varit att ”vi måste göra som i England”, eftersom “de fick stopp på huliganismen”. Problemet är att det råder påtaglig förvirring kring vad som gjorts i Storbritannien och vilken effekt åtgärderna haft.

Det här är inte oproblematiskt. Låt oss utveckla:

Bilden av ”den engelska modellen”

”Den engelska modellen” kan anses syfta på det brittiska arbetet mot ”fotbollshuliganism” från 1960-talet fram till en bit in på 2000-talet, det vill säga en period om runt 50 år. Tonvikten brukar dock ligga på 80-talet och fram till början på 2000-talet, då de mest kända incidenterna skedde och den mest relevanta lagstiftningen genomfördes.

Arbetet brukar förknippas med att ”ta i med hårdhandskarna” – en strävan mot kontroll av fotbollspublik och hårda straff vid regelbrott och ordningsstörningar. Den bilden är rimlig, sett till hur lagstiftningen utformats och använts. Processen mot allt kraftfullare åtgärder drevs i en växelverkan mellan mycket allvarliga ordningsproblem, en uppskruvad medial rapportering och politiska reaktioner.

Uppfattningen om att britterna genom sina åtgärder “fick stopp på huliganismen” kan dock ifrågasättas. Visst minskade omfattningen av ordningsproblem runt brittisk fotboll från 90-talet och framåt – men det skedde även i exempelvis Sverige och Danmark, utan samma grad av repression. Orsakerna till den brittiska utvecklingen kan därför diskuteras. Precis som i Sverige och Danmark förekommer dessutom fortfarande ordningsstörningar runt brittisk fotboll. Någon “lösning” var det alltså inte fråga om.

Vad gjordes egentligen?

Därtill är uppfattningen om vad som faktiskt gjorts ofta vag. Som exempel har det hävdats att vi i Sverige borde införa ”anmälningsplikt på polisstationer för avstängda huliganer”, eftersom det skulle ha varit en av ”lösningarna” i Storbritannien. Att just det skulle ha spelat en roll för att stävja inhemska problem är dock fel. Åtgärden har bara tillämpats i samband med internationella matcher – då brittiska lag spelat utomlands. Åtgärden har dessutom kritiserats kraftigt.

Otydligheten en risk

Vi kan därmed konstatera att ”den engelska modellen” är ett laddat begrepp i svensk debatt, som ofta använts som argument för långtgående åtgärder. Detta trots att begreppet aldrig riktigt definierats vare sig till innehåll eller effekt.

Det finns en uppenbar risk i det. En onyanserad offentlig debatt kan driva fram åtgärder som är direkt skadliga för säkerhet och trygghet. Faktum är att berättelsen om ”den engelska modellen” i vissa avseenden är ett exempel på just det.

En serie i fem delar

Så – vad menas egentligen med begreppet ”den engelska modellen”? Är det rimligt att hävda att den ”löste” Storbritanniens problem med “huliganism”? Vilka åtgärder användes i så fall och vad vet vi om deras effekt?

Vi tar oss an de frågorna i kommande delar i denna serie. Ambitionen är att på en övergripande nivå ge en bild av utvecklingen i framför allt England och Wales.

I nästa del ger vi en bild av ordningsproblemen – grundorsaken till det omfattande brittiska arbetet. I del 3 tittar vi på hur den offentliga debatten i Storbritannien behandlade ämnet; hur man beskriver problemorsaker är på många sätt lika styrande för åtgärderna, som själva problemen. I del 4 ger vi en överblick över åtgärderna, med betoning på lagstiftningen. Vi avslutar med en titt på hur forskningen diskuterat det engelska arbetet.

Förhoppningen är att hänvisningar till ”hur man gjort i England” ska vara lite mera precisa framöver.

(Serien baseras på Lise Joerns och Jonas Havelunds artikel “Lovmæssige tiltag til bekæmpelse af fodboldoptøjer et litteraturstudie” (2012), Geoff Pearsons och Clifford Stotts “A New Agenda For Football Crowd Management Reforming Legal and Policing Responses to Risk” (2022), samt blandade artiklar som länkas i texterna).