Perspektiv: "Den engelska modellen"

4. Åtgärderna

May 31, 2023 by Enable Sverige

I svensk debatt om fotbollsproblematik, återkommer då och då kraven på ”att göra som i England”. Få aktörer tycks dock ha någon riktig inblick i vad som faktiskt gjorts där. I del 4 om “den engelska modellen”, försöker vi därför ge en översikt över åtgärderna.

(Det här är del 4 av 5 i en serie som diskuterar ”den engelska modellen”. Se del 1, del 2 och del 3).

 

Det brittiska arbetet för en positiv fotbollsmiljö är mer än bara juridiska reformer. Bilden av den engelska modellen, har i svensk debatt dock präglats av den allt hårdare lagstiftningen. Vi kommer därför i första hand fokusera på den här, med betoning på lagar stiftade under 20-årsperioden 1986-2006.

I texten nedan anger årtalen inom parentes när en lag stiftades. Att det ibland finns flera årtal, beror på att lagar utvecklats över tid. Ni kan se vilka lagrum som nämns med hjälp av angivna årtal samt den lista över lagar som finns sist i texten.

 

Den engelska modellens grundläggande principer

Genomgående i de åtgärder som utformades, både juridiska och andra, var ambitionen att komma åt ”huliganism” genom kontroll och repression (ung: undertryckande / avskräckande genom maktmedel). Jämför citatet från Margaret Thatcher i del 3.

Som verktyg användes i hög grad lagstiftning, men även fysisk anpassning av arenarummen samt operativa metoder från både ordningsmakt och klubbar för kontroll, lagföring och exkludering.

Generellt kan man säga att lagstiftandet tog fart på allvar i och med Public Order Act 1986 och har sedan dess successivt skärpts, genom bredare tillämpning och längre påföljder.

 

Brotten som skulle beivras – ”relevant offences”

I den juridiska prosan syftar begreppet ”relevant offences” på de brott man vill bekämpa. Det formaliserades 1989, men lagstiftningen på området började ta form redan 1986. Exempel på prioriterade störningar:

  • Fylla, våld och hot om våld, skadegörelse och hot om skadegörelse, användande och innehav av pyroteknik (”rökbomber”; 1989, 1986, 1985).
  • Beträdande av spelplan, rasistiska eller oanständiga (”indecent”) ramsor, kastande av föremål (1991).
  • Vidareförsäljning av biljetter, ”skapande av oro” exempelvis genom att gestikulera hånande (“skapande av oro” är en bred brottsbeskrivning, den ska t ex ha tillämpats mot personer som svurit högljutt; 1994).

För att anses vara en ”relevant offence”, ska brottet ha begåtts inom en tid från 24 h före till 24 h efter match (2006, 2000, 1999, 1986).

 

Alkoholbegränsningar och arenakontroll

Från 60-talet användes olika lokala former av begränsning av försäljning och innehav av alkohol på och runt matcharenor. 1981 stiftades lag för att reglera området i Skottland och 1985 följde England och Wales efter. Exempel på regleringar:

  • Förbud mot försäljning av alkohol på matcharena.
  • Förbud mot att inneha alkohol i vissa typer av (bortarese-) transporter, tex i samband med match eller resa till match i tåg, buss eller minibuss.
  • Förbud mot att försöka komma in på match i berusat tillstånd.

Reglerna lättades upp under 90-talet, efter att bland annat Taylorrapporten (1990) visat att reglerna påverkade beteendemönster på ett sätt som motverkade god ordning snarare än tvärtom (mer i del 5).

 

Kontroll av publik på väg till match

För att kontrollera bortaföljen, ökades polisens möjlighet till kontrollerande åtgärder successivt.

  • Polisen gavs möjlighet till visitation av …
    • … bortaresebussar (1985).
    • … minibussar på väg till match (1986).

Visitationsmöjligheten utökades senare till att polisen fick rätt att visitera eller stoppa individer, som misstänks vara på väg till område där det befaras att oroligheter kan uppstå. Detta utan att individen själv är misstänkt för att vilja vara en del av oroligheterna (1994).

 

Nationella avstängningar / Domestic football banning orders (FBO)

1986 infördes möjligheten att utfärda individuella avstängningar från nationell proffsfotboll. Den juridiska termen för detta är ”Domestic football banning orders” (1999), tidigare ”Exclusion orders” (1986). Åtgärden kan – men måste inte – kombineras med andra påföljder (tex böter eller fängelse).

Exempel på tillämpning:

  • Avstängningar gäller alla arenor med proffsfotboll i England och Wales (2006).
  • Avstängningstiden har ökats över tid och är idag 3-5 år vid lindrigare brott och 6-10 år om fängelse finns i straffskalan för aktuell förseelse (2000, 1989, 1986).
  • Domstolarna är ålagda att utfärda avstängning vid dom med fotbollsanknytning, alternativt ange varför om avstängning inte utdöms (1999).
  • Polis på lokal nivå kan ansöka om avstängning i förebyggande syfte, så kallade ”FBO on complaint”. Om en person tidigare dömts för att ha deltagit i oroligheter och det finns misstanke om att avstängning skulle kunna förebygga upprepning, så kan det ligga till grund för preventiv avstängning i 3-5 år (2006, 2000). I praktiken handlar det i regel om en preventiv förlängning av en avstängning som löpt ut.
  • Möjlighet att utvidga avstängning med förbud att vistas i angivet område runt arenan, inklusive att använda väg eller kollektivtrafik inom nämnda zon, från 24 h före till 24 h efter match (2006).
  • Möjlighet att utvidga avstängning med förbud att använda tåg eller vistas vid tågstation från 24 h före till 24 h efter match (2006).

 

”Internationella avstängningar” / International football banning orders (IFBO)

“Internationella avstängningar” kallas ”International football banning orders” (1999), tidigare ”Restriction orders” (1989). IFBO:s hindrar individer från att resa ut från England och Wales i samband med matcher utomlands. Det är inom ramen för IFBO:s som den omtalade möjligheten fanns att ålägga individer att anmäla sig på lokal polisstation under match, för att garantera att restriktionen efterlevdes (1989). Regeln har dock utvecklats (se nedan). IFBO:s utdöms i första hand mot personer som dömts för relevant offences nationellt.

Exempel på tillämpning:

  • IFBO:s gäller 3-5 år vid lindrigare brott och 6-10 år om fängelse finns i straffskalan för aktuell förseelse (2000, 1989).
  • Domstol ska utfärda IFBO om det finns rimliga skäl (”reasonable grounds”) att anta att det förebygger våld eller oordning, alternativt ange varför om IFBO inte utdöms (1999).
  • Möjlighet att ålägga individ att lämna in sitt pass på angiven polisstation fem dagar innan tex landslagsmatch spelas. I praktiken kan utreseförbud därmed löpa i nära två månader, i samband med internationella mästerskap (2006, 1989).

 

“All-seaters” / förbud mot ståplats

Diskussioner om huruvida förekomsten av ståplatsläktare bidrog till ordningsstörningar, ledde efter hand till ståplatsförbud.

  • Arenor i de två högsta fotbollsligorna fick enbart erbjuda sittplatsläktare (1994).

Ståplatsförbudet löpte fram till 2022. Efter att man i över tio år fått allt svårare att upprätthålla ståplatsförbudet, då publiken motsatte sig det hela, infördes möjligheten att erbjuda så kallade “safe standings”. På dessa läktare får man stå, men de är exempelvis försedda med fallräcken i högre grad än traditionella ståplatssektioner.

 

Påföljd för brott mot avstängning

Straffen för brott mot avstängningar, både nationella och internationella, har skärpts successivt sedan 1986.

  • Påföljden för att bryta mot avstängning är nu 6 månaders fängelse och / eller 5000 pund i böter (1998, 1989, 1986).

 

Exempel på andra åtgärder

Den engelska modellen är som sagt mer än lagstiftning. Några exempel på viktiga åtgärder som inte nödvändigtvis reglerades juridiskt, men som blev följden av debatt och utredningar:

Arenaupprustning: I mitten på 1900-talet var många brittiska arenor gamla och mycket slitna. Infrastrukturen bidrog till svårigheten att förebygga oordning, men även stora risker helt frikopplade från ordningsstörningar – tex Ibrox- och Bradfordtragedierna är exempel på det (se del 2). Upprustning inleddes redan på 60-talet genom t ex staketering för att begränsa supportrars möjlighet att röra sig mellan arenasektioner och installering av kameraövervakning. Efter Taylorrapporten tog det fart ytterligare, med ett större fokus på allmän säkerhet snarare än kontroll.

“Spotters” / supporterpolis: Något annat som infördes efter Taylorrapporten, var “spotters” – på svenska snarast supporterpoliser. Dessa var specialiserade enheter inom polisen som hade särskild kunskap om supportermiljön.

“The Green Guide”: Den kanske viktigaste men samtidigt i svensk debatt minst uppmärksammade delen av “den engelska modellen”, är det arbete som sammanfattas i The Green Guide. Guiden har givits ut i sex upplagor mellan 1973 och 2018. Den kom till som en följd av Ibroxtragedin 1971 och sammanfattar best practice i evenemangshantering – regler för hur arenor ska utformas och evenemang hanteras på ett säkert sätt i samband med fotboll. The Green Guide ges ut av Sports Ground Safety Authority, som ansvarar för licensiering och godkännande av fotbollsarenor över en viss publikkapacitet i Storbritannien.

 

Vad som inte gjorts

Slutligen några ord om åtgärder som inte genomförts i Storbritannien:

Anmälningsplikt på polisstation vid nationell avstängning: Den i Sverige vanliga uppfattningen Storbritannien tillämpar anmälningsplikt på polisstation vid nationella matcher är fel. Regeln gäller enbart vid internationella matcher. Rimligen är orsaken att tillämpning nationellt skulle vara alldeles för ingripande; de inhemska matcherna är fler än de internationella och redan den internationella tillämpningen (som idag handlar om inlämning av pass) kritiseras för att vara för ingripande mot individen.

Förbud mot bortasupportrar: Något som diskuterats i Storbritannien och som under 80-talet rent av förespråkades av Thatcherregeringen, var att förbjuda bortasupportrar. Efter kravaller i matchen mellan Luton Town och Millwall i maj 1985 (se del 2), införde Luton ett fyraårigt sådant förbud på sina matcher. Regeln luckrades upp successivt och hävdes till slut, utan att den vann bred spridning bland andra klubbar. Den ansågs gå för långt, bland annat då den drabbade för många som inte gjort sig skyldiga till brott.

Personliga biljetter: Frågan om personliga biljetter är uppe i svensk debatt regelbundet. I Storbritannien aktualiserades frågan bland annat genom Lutons förbud mot bortasupportrar, eftersom detta administrativt genomfördes genom att man krävde medlemskap för att få köpa matchbiljett. I sammanhanget fördes diskussioner om att göra en sådan regel allmän och lagar stiftades rent av 1989 för att möjliggöra åtgärden, men den genomfördes aldrig.

 

Effekterna

Det är ingen tvekan om att exempelvis möjligheten att utfärda avstängningar varit viktiga för att hantera ordningssituationen runt brittisk fotboll. Samtidigt har den successiva upptrappningen av påföljder och kontroll, tillsammans med de allt lägre kraven på juridisk process och bevisbörda, ifrågasatts hårt för att äventyra rättssäkerhet och bryta mot normal rättslig praxis. Diskussioner har även förts om den mediala debattens roll i utvecklingen.

Vi tittar närmare på detta i vår avslutande femte del i denna serie.

 

 

Överblick: Lagstiftning

Exempel på lagstiftning:

 

(Serien baseras på Lise Joerns och Jonas Havelunds artikel “Lovmæssige tiltag til bekæmpelse af fodboldoptøjer et litteraturstudie” (2012), Geoff Pearsons och Clifford Stotts “A New Agenda For Football Crowd Management Reforming Legal and Policing Responses to Risk” (2022), samt blandade artiklar som länkas i texterna).