Ju längre VAR-frågan tillåts rulla vidare, desto mer riskerar förtroendet för Förbundsstyrelsen (FS) att urholkas i delar av fotbollsrörelsen. Men – om fotbollens gräsrötter upplever att deras förtroendevalda inte leder svensk fotboll i den riktning de förväntar sig, vad kan de göra?
Vi har i två artiklar (del 1, del 2) försökt förstå utvecklingen i VAR-frågan, genom att dra paralleller mellan den och 51%-striden för drygt tio år sedan. I del 3 fortsätter vi, med fokus på hur fotbollsrörelsens gräsrötter kan påverka beslutet. Med utgångspunkt från hur kampen för demokratin fördes, vad är viktigt att tänka på i VAR-frågan?
Hur vann rörelsen 51%-striden 2009-2013?
Vi utgår från tre framgångsfaktorer, som var en förutsättning för att försvaret av medlemsdemokratin skulle lyckas 2011 och 2013:
- Man vann kampen om narrativet, exempelvis genom att visa att dåvarande Förbundsstyrelses (FS) sätt att hantera avregleringsfrågan saknade stöd i rörelsen.
- Man förstod det demokratiska systemet, exempelvis maktfördelningen mellan föreningsnivån, inom specifika idrottsförbund samt på den nationella Riksidrottsförbundsnivån.
- Man utförde det demokratiska hantverket, exempelvis kunskapsspridning, mobilisering och koalitionsbygge.
Om fotbollsrörelsen inte accepterar Förbundsstyrelsens sätt att hantera VAR-frågan nu, så kommer allt det här åter spela roll. Vi ger ett exempel på hur det skulle kunna se ut.
Att äga narrativet
Vill man kontrollera eller vinna en komplex debatt, så är det av flera skäl avgörande att vinna kampen om hur frågan beskrivs. Vad handlar den om? Vilka är för och vilka är emot? Vilka intressen kolliderar?
Båda sidor kommer försöka göra detta. Fredrik Reinfeldts midsommarintervju bör ses från det perspektivet. Några exempel:
- Motståndarsidan omtalades som ”några få supportrar”.
- Motståndarna påstods först ta ställning, sen kom utredningen.
Hur kan vi se på det här?
Bilden av VAR-motståndet
VAR-motståndarna framställdes på ett sätt som ger associationer till en liten, radikal läktarrörelse, med alla de negativa konnotationer det har i offentlig debatt. De påstods dessutom ha gjort sina ställningstaganden utan rimligt underlag.
Det här måste ses som ett medvetet försök att vrida narrativet; är det något Fredrik Reinfeldt kan så är det offentlig debatt. Om bilden sätter sig, så kommer det bli svårare att få tveksamma aktörer att stödja VAR-motståndet. Men som framgick i del 2, är bilden fel. Motståndet består av en betydande del av den rörelse Reinfeldt själv representerar som högsta förtroendevalde. Inga försök att flytta fokus i frågan kan ändra det. Rörelsen är medlemmarna och ännu så länge är den åsiktsmässiga slagsidan bland dessa förkrossande, sett till formella medlemsbeslut. De beslut som fattats, baseras därtill på ett gediget underlag och en tydligt redovisad argumentation. Att hävda något annat är snarast respektlöst.
Det finns ingen anledning för VAR-motståndarna att acceptera det.
Argumenten för VAR
Samma sak gäller med en del av de argument som förts fram för införande av VAR, till exempel att ”VAR är alldeles uppenbart fotbollens framtid” eller att ”det är viktigt för domarna”. Domarargumentet saknar visserligen inte relevans, men från ett helhetsperspektiv är argumenten anmärkningsvärt svaga. Det finns inga skäl att låta sådant stå oemotsagt heller.
Det är inte vår sak att gå i polemik i sakfrågor, men vi vill poängtera att det faktum att en erfaren ledare säger något med självförtroende, inte är samma sak som att det är rätt. Tvärtom, ledarskap är många gånger ett skådespel. Lyssna på vad som sägs, inte hur det sägs.
Förstå det demokratiska systemet
Vid sidan av resonemang om narrativet, behöver man även känna till hur det demokratiska systemet inom Svenska Fotbollförbundet (SvFF) är uppbyggt. Vill man vinna en demokratisk kamp inom svensk fotboll, är det här helt avgörande.
Totalt finns tre beslutsnivåer som man behöver vara medveten om, därtill ytterligare ett par saker att ha koll på:
Medlemmar och föreningar
Medlemmarna är de som i slutändan äger fotbollsrörelsen och därmed beslutet om VAR. Ingen annan. Medlemmarna kan påverka de högre beslutsinstanserna – distrikten och Förbundsmötet – genom sina föreningar. Det handlar om att bilda opinion internt, motionera till föreningarnas årsmöten, fatta medlemsbeslut och därefter agera i distrikt och på Förbundsnivån.
Distrikten
Distrikten behandlas i SvFF:s stadgar, 7 kap och är en regional organisering av SvFF:s medlemsföreningar. De 24 distrikten har, som vi ska se under nästa rubrik, majoriteten av rösterna vid beslut på den nationella nivån och kan alltså inte ignoreras i VAR-frågan.
Vid distriktårsmöten har alla anslutna föreningar, både bredd och elit, såväl förslags- som rösträtt. Alla föreningar har en röst var. När distriktsårsmöten hålls varierar, men ni har en lista på hur det såg ut 2023 här. Motionstider kan kontrolleras i distriktens stadgar, som bör finnas på respektive distrikts hemsida.
Det kan vara värt att minnas att distriktsnivån kan påverkas både genom elit- och breddföreningar. Man kan därmed både motionera till och rösta vid distriktsårsmöten genom en lokal breddförening, lika väl som genom en allsvensk.
Den nationella nivån
Högsta beslutande organ inom SvFF är dess årsmöte, Förbundsmötet. Vill Förbundsmötet fatta beslut i VAR-frågan, så gör de det. Det är främst en fråga om opinionsbildning och att lyfta frågan formellt.
Rösträtten vid Förbundsmötet regleras i SvFF:s stadgar, 2 kap 24 §. Totalt finns 248 röster. De 24 distrikten har sammanlagt 172 av dessa, runt 70 procent. De 46 elitföreningarna har sammanlagt 76 röster, eller runt 30 procent. Hur den kompletta röstfördelningen såg ut 2023 kan ni se här.
På den nationella nivån finns även Representantskapet (SvFF:s stadgar, 5 kap), som enligt stadgar och praxis främst hanterar frågor om tävlingsbestämmelser. Vi får anledning att titta närmare på det nedan, eftersom det är där VAR-frågan ligger nu.
Bredd- och elitfrågor
Något som är helt centralt att minnas, om man vill ta kampen mot VAR på distriktsnivån, är förhållandet mellan bredd och elit. Den svenska fotbollsmodellen bygger på att bredd- och elitfotbollen hålls samman, i en ömsesidigt positiv symbios. Denna tanke ligger bakom röstfördelningen vid bland annat Förbundsmötet. Det finns dock även en annan faktor med samma syfte, som kan visa sig helt avgörande i VAR-frågan:
En praxis om att bredden – distrikten – inte röstar mot elitföreningarna i elitfrågor och vice versa.
Det här betyder, att om man med trovärdighet kan argumentera för att VAR i första hand är en elitfråga, så kan man faktiskt förvänta sig att distrikten röstar med elitföreingarna. Det här bör inte vara ett oöverstigligt hinder, med tanke på förutsättningarna.
VAR är trots allt bara aktuellt i Allsvenskan och möjligen Damallsvenskan. Kostnaden lär läggas på föreningarna. Och konsekvensen – en försämrad fotbollsupplevelse (att döma av publikundersökningar i England, Tyskland och Norge, se del 2) – drabbar förstås bara de serier som tvingas tillämpa VAR.
Även om rörelsen fattar beslutet gemensamt, eftersom det är så systemet är byggt, finns det starka argument för att i första hand se VAR som en elitfråga. Igen, vinn narrativet.
Förbundsmöte kontra Representantskap
Ovanstående är alltså avgörande, om man vill omvandla en opinion på medlemsnivå till röster i de nationella beslutsorganen. Vid sidan av det, har vi frågan om i vilket Förbundsorgan VAR-frågan bör beslutas: Förbundsmötet eller Representantskapet.
Det finns principiella skäl att avgöra frågan i SvFF:s högsta beslutande organ; det är främst en värderingsfråga och den är dessutom svårt infekterad. Men – vilket forum som fattar beslutet, kan faktiskt avgöra hela frågan.
För det första: Vid Förbundsmötet har som sagt enbart distrikt och elitföreningar rösträtt. Vid Representantskapet har däremot även Förbundsstyrelsens (FS) ledamöter rösträtt (SvFF:s stadgar, 5 kap 34 §). Frågan är om det är lämpligt, som VAR-debatten utvecklats.
För det andra: Vid både Förbundsmöte och Representantskap sitter distrikten på en majoritet av rösterna. De är dock olika fördelade i de båda instanserna. Vid Representantskapet har varje distrikt en röst var, oavsett distriktets storlek; som exempel väger Stockholms och Dalslands röster lika tungt. Vid Förbundsmötet är röstetalen viktade i förhållande till distriktens storlek; Stockholm, Göteborg och Skåne har fler röster än exempelvis Gotland eller Dalsland.
Det är rimligen lättare att få med sig ett distrikt där det finns minst en elitförening. Och det är ofta i de större distrikten (med fler röster) som elitföreningarna (med medlemsbesluten mot VAR) finns.
Diskussionen om var beslutet bör fattas är alltså viktig. Även om frågan lyftes och (efter avslagsyrkande från FS) röstades ned vid Förbundsmötet i våras, så är den värd att ta upp igen. VAR-diskussionen har som sagt ändrat karaktär sedan i vintras, men det hade inte riktigt slagit igenom i debatten inför Förbundsmötet 2023.
Det demokratiska hantverket
Slutligen: Ovan kunskap är inget värd om man inte omsätter den i demokratiskt hantverk. Men vad menar vi med det? Tre exempel, utifrån 51%-striden (se del 1):
- Organisering och samordning
- Underlättande av mobilisering
- Bygg koalitioner
Organisering och samordning
Att utforma argumentation, få rörelsen att sprida den underifrån, att mobilisera och omvandla stödet i röster, kräver organisering och planering. Ingen löser det ensam. Hittills tycks dock arbetet, med några undantag, främst ha skett förening för förening.
Det finns skäl att istället tänka i termer av en brett sammansatt samordningsgrupp; den kunskap och de nätverk det medför, var helt avgörande 2011 och 2013 när man förberedde argumentation, manifestationer och formella omröstningar.
Underlätta mobilisering
Underlättande är helt centralt i en så komplexa frågor som 51% och VAR.
Dels är både VAR-frågan och demokratiformalia svårt att få överblick över. För att sänka tröskeln exempelvis för förståelse eller motionsskrivning, kan argumentationssammanställningar och vandringsmotioner spridas. Samma logik kan användas i många sammanhang.
Dels handlar det om att underlätta för rörelsen att sympatisera med VAR-motståndet. Ett sätt är att hålla frågan enkel. Agera korrekt. Isolera den till att handla om ”nej till VAR”; undvika att blanda in avgångskrav mot Fredrik Reinfeldt eller liknande nu. Tveksamma aktörer ryggar för vad som verkar radikalt.
Bygg koalitioner
Slutligen, för att vinna omröstningar i ett så komplext system som det vi beskrivit ovan, krävs sannolikt koalitioner – allianser med aktörer utanför den egna bubblan. Hitta sätt att korsa gränserna. Läktarröster och förbundsfolk. Elit- och breddföreningar. Elitföreningar och distrikt.
Att bygga sådana koalitioner går, om man agerar korrekt, håller frågorna enkla och undviker radikalism. Det här gjordes i 51%-kampen när fotbollens gräsrötter byggde allians med andra idrottsförbund – och vi såg redan innan det avgörande Riksidrottsmötet 2013, hur kraftfullt det kan vara.
Att vinna en opinionsstrid mot auktoriteter som Förbundsstyrelsen är inte lätt. Folk tenderar att lyssna på makthavare och det tar tid att övertyga en opinion om att dessa har fel. Men det går, med organisering, medvetenhet och hårt arbete. Det har gjorts förr och det kan göras igen.
Om inte Förbundsstyrelsen leder rörelsen mot en hållbar lösning i VAR-frågan, så får rörelsen leda sig själv.
(ENABLE Sverige tar inte ställning i VAR-frågan; vår ingång är att bidra till hållbar governance inom svensk fotboll. Flera medarbetare är dock motståndare till VAR. Vår verksamhetsansvarige skrev, för IFK Göteborgs styrelses räkning, den argumentationssammanfattning som nio föreningar undertecknade hösten 2022. Samma medarbetare var även involverad i försvaret av 51%-regeln 2009-2013.
Vi har fått ovärderlig hjälp av f d förbundsjurist Christine Stridsberg att förstå stadgar, formalia och demokratisk struktur inom SvFF. Stort tack för det).
