Det är sedan länge en tradition inom delar av supporterkulturen att ’pitcha’, springa in på planen, för att fira titlar. Men är det självklart något att försvara i oförändrad form? Vilket pris är man i så fall beredd att betala för traditionen? Oavsett svar så finns det förmodligen skäl för supporterkulturen att ta den diskussionen.
Svensk supporterkultur är fantastisk. Det betyder emellertid inte att den inte dras med utmaningar. Bäst är när supportermiljön kan hantera utmaningarna utan inblandning från andra aktörer. Det har gjorts med framgång förr, exempelvis i dess hantering av knallskott på arenorna. Den här texten lyfter frågan om guldplanstormningar – en annan fråga som förmodligen skulle må bra av en proaktiv, intern diskussion.
”Positiva planstormningar”
”Det är en positiv planstormning. Alla är glada. Vad är problemet!?”
Vi har nog hört det allihop , försvaret av planstormningar i samband med guldfirande.
Men – är de där stormningarna verkligen så positiva? Till vilket pris kommer de? Och är försvaret av dem i dagens form en klok position att inta för svensk supporterkultur?
Frågan är hyperaktuell givet läget runt svensk fotboll. I måndagens match mellan Göteborg och Mjällby, då Mjällby tog sitt första Allsvenska guld, ställdes frågan på sin spets.
Låt oss teckna bilden.
Mjällbys guld och kulturen kring planstormning
I måndags tog Mjällby ett ytterst välförtjänt guld i Göteborg. Bortasektionerna var fulla, många Mjällbysupportrar var på plats. Det stod tidigt klart att guldet skulle bärgas – och med minuter kvar av matchen började folk klättra ned från den nedre bortaläktaren. Ambitionen var av allt att döma en guld-pitchning.
Det här var naturligt, givet snacket om tradition kring fenomenet inom supporterkulturen. Men låt oss vara ärliga. Hur tror vi det hade sett ut?
Hade alla Mjällbysupportrar nöjt sig med att fira med laget, eller hade provokationer skett mot Göteborgssidan?
Hur tror vi delar av Göteborgspubliken hade svarat på en stormning, med de stämningar som är runt klubben nu? Hade de ryckt på axlarna och tänkt att ”det är lugnt, det är ju en positiv planstormning”?
Låt oss vara ärliga igen. Även ett svar från Göteborgssidan hade varit naturligt, givet hur det ofta låter om att inte acceptera guldfirande från andra lag inne på planen på den egna hemmaarenan.
251020 Mjällbys Jacob Bergström lugnar sina supportrar under fotbollsmatchen i Allsvenskan mellan IFK Göteborg och Mjällby den 20 oktober 2025 i Göteborg.
Foto: Mathias Bergeld / BILDBYRÅN / kod MB / MI0892
Konsekvenserna – en förstörd upplevelse
Det är alltså inte osannolikt att vi hade fått allvarliga ordningsstörningar nere på planen i händelse av att Mjällby stormat i måndags.
Den omedelbara konsekvensen hade varit att upplevelsen av Mjällbys första, historiska guld hade blivit förstörd eller åtminstone negativt påverkad för stora delar av den tillresta Mjällbypubliken. De som sprang in – från båda sidor – hade prioriterat sina egna behov före dem hos kollektivet.
Men konsekvenserna skulle sannolikt ha blivit mycket större än så.
Läget i svensk fotboll – ”Hübinetterapporten”
När det gäller svensk fotbollspolitik, så handlar det mesta om betänkandet SOU 2025:46 och dess historiskt repressiva lagförslag nu. Några exempel på vad som föreslås:
- ”Grovt pyrobrott” ska införas, med sex månader till två års fängelse i straffskalan.
- Maxstraffet för normalgraden av pyrobrott föreslås höjas till ett års fängelse (sex månader idag).
- Pyrobrott föreslås bli ett så kallat ”artbrott”, vilket betyder att fängelse ska bli en vanligare påföljd.
- En rad beteenden som kan anses utgöra förberedelser till exempelvis pyrobrott eller brott mot avstängningar föreslås kriminaliseras.
- Maximal längd på tillträdesförbud föreslås höjas till fem år (tre år idag).
De flesta inser rimligen att om det här genomförs, så kan det slå hårt mot såväl individer som mot supporterkulturen och fotbollen som helhet.
Förslagen bereds i höst och vinter. Beslut kan väntas i vår. Bland annat fotbollsaktörer, SFSU och vi själva har agerat hårt för att justera eller stoppa delar av förslagen, men i dagsläget är det omöjligt att säga hur det kommer att sluta.
Med det sagt: anta att vi hade fått kravaller på innerplanen i Göteborg i måndags. Då hade vi knappast behövt fundera längre. Risken att förslagen hade röstats igenom hade ökat exponentiellt.
Det är vad som ligger i potten. Och situationen är inte unik för i år.
Betänkandets bakgrund
Beslut om den utredning som ligger bakom lagförslagen fattades i december 2023. Bakgrunden är förstås den negativa ordningstrend som drabbade svensk fotboll 2021-2023. Men beslutet kom en månad efter upplösningen av Allsvenskan samma år – och den mycket stökiga guldmatchen mellan Malmö och Elfsborg.
Bland annat stormade Malmöpubliken planen i glädjeyra över guldet – men för delar av publiken handlade den glädjeyran om att rusa mot bortaläktaren för att häckla boråsarna. Bland annat kastades bengaler mellan planen och läktarna. Bilderna från stöket som följde var utan tvivel en av de utlösande faktorerna bakom beslutet att tillsätta Hübinetteutredningen.
En guld-pitchning är alltså en central delorsak bakom för de förslag som nu diskuteras och som kan förändra förutsättningarna för en levande läktarkultur i grunden.
Inget unikt – exempel på tidigare ”guldfiranden”
Trots det var alltså delar av Mjällbypubliken på väg in på planen i måndags, några månader innan beslut ska fattas.
Det här inte unikt. Exempel på eller potentialen för stök i samband med ”positiva” guld-planstormningar har vi sett många gånger.
- Hösten 2024 tog Malmö guld i en hemmamatch mot Göteborg. Malmöpubliken planstormade på slutsignal. De allra flesta firade i positiv anda – men en del av publiken rusade rakt över mot bortaläktaren. Bengaler kastades mot bortapubliken, men fastnade i kastnäten. Blåvittpubliken stannade på läktaren, men ilskan var påtaglig.
- Våren 2024 spelade Djurgården och Malmö en cupfinal. Inför matchen fanns en stor oro över att den skulle innebära slutet för den begynnande vändning i ordningstrenden som var på gång. Det hela gick bra, men man är väl medveten om riskerna i branschen.
- Hösten 2023 inträffade nämnda oroligheter mellan Malmö och Elfsborg.
- Våren 2023 vann Häcken cupguld på Strandvallen, Häckenpubliken pitchade – och Mjällbysupportrar svarade, med bråk inne planen som följd.
Utmaningarna kring företeelsen är heller inget som är unikt för tiden efter pandemin.
- I cupfinalen 2018 slog Djurgården motståndarna Malmö med 3-0 och frustrationen över resultatet var påtaglig på malmöläktaren. På slutvisslan planstormade djurgårdarna, bland annat med bengalkastning mellan supporterföljena som följd.
- Inför cupfinalen mellan IFK Göteborg och Örebro 2015 gick delar av göteborgspubliken ut med att man inte skulle acceptera firande örebroare på planen i händelse av Göteborgsförlust. En grupp placerade sig bakom ena målet iförda maskering, redo att gå ner på planen. Situationen avvärjdes bland annat genom att Göteborg vann matchen.
- I cupfinalen Djurgården-Göteborg 2013 stormade göteborgarna planen efter straffseger. Delar av publiken rusade tvärs över mot Djurgårdsläktaren, en bengal kastades från planen. Det var med svårighet som djurgårdspubliken förmåddes stanna på läktaren.
- Liknande scenario inträffade i den Allsvenska slutomgången 2009. AIK slog Göteborg i en avgörande match, stormade – och hundratals AIK:are häcklade göteborgsläktarna.
En destruktiv normbildning
Varje tillfälle av det här slaget är en typ av tillbudsincident med mycket små marginaler mellan å ena sidan oöverskådliga konsekvenser för både fotbollen och supporterkulturen och å den andra att situationen löses ut på ett acceptabelt sätt.
Det är ingen slump, utan ett resultat av normer inom supporterkulturen. Även om ett omfattande ansvarstagande finns, så finns även motsatsen. Uttrycken syns bland annat på sociala medier.
Om en anhängarskara till ett vinnande lag inte planstormar, så hånas de ofta för det efteråt.
Om en anhängarskara till ett förlorande lag inte svarar på en planstormning, så får det höra det i efterhand.
Naturligtvis är inte världen svartvit; i båda fall finns även röster som hyllar ansvarstagande. Men poängen är att inom delar av supportermiljön odlas normer som inte handlar om en positiv planstormning.
Agera proaktivt
Så, vad kan man göra åt det här?
Kan man internt få bukt med häcklandet i samband med guldstormning? Kan man hitta ett läge där den absoluta majoriteten av supportrar även inom subkulturen håller sig på den egna planhalvan, långt från motståndarsidan? Kan man kollektivt sätta normer om att det rimliga är att stanna på läktarna? Finns andra lösningar?
Det är inte ENABLE Sveriges sak att besvara. Lösningen måste komma inifrån kulturen.
Men det ligger i hela supporterkulturens intresse att lyfta frågan innan något nytt händer. Första steget är rimligen att acceptera att guld-pitchande inte enbart är ett oproblematiskt fenomen – och åtminstone ta diskussionen om tänkbara lösningar. Innan omvärlden gör det.
För vi vet hur de lösningarna i så fall kommer att se ut. Vi har ett exempel i betänkandet 2025:46.
