Vill man förstå VAR-frågan, de reaktioner den väcker samt de konsekvenser den eventuellt kan få för hela fotbollsrörelsen, så finns en del att lära av vad som hände i bråken om 51%-regeln för drygt tio år sedan. Vi rekommenderar ledande aktörer inom fotbollsrörelsen att fundera över det här. Omgående.
VAR-frågan har sedan i höstas blivit allt mera infekterad, i takt med att det demokratiska underlaget mot VAR blivit större. Detta samtidigt som bland andra Förbundsordförande Reinfeldt allt tydligare driver ett införande. Frågan handlar inte längre bara om huruvida vi ska tillämpa videogranskning av vissa domslut. Den handlar om hur vi ska hantera känsliga värdefrågor inom svensk fotboll, om medlemmarnas rätt att bestämma och om gränsen för våra förtroendevaldas mandat.
Följden har blivit ett påtagligt energiläckage för svensk fotboll. Efter fem års debatt diskuterar vi fortfarande VAR, i en situation då vi borde tala om exempelvis finansiering av breddföreningar eller om framtidens utveckling av elitspelare. Men konsekvenserna kan bli mera omfattande än så. Vi varnade för det här i Expressen härom veckan och jämförde med vad som hände i samband med 51%-striden för drygt tio år sedan.
Vi ska utveckla det resonemanget i tre texter. Vi börjar med att beskriva läget, för att ge en bild av helheten. I del 2 och 3 beskriver vi vad aktörer på olika nivåer kan göra för få ett legitimt slut på processen. Vår förhoppning är att VAR-frågan ska kunna avslutas på ett så snabbt, prestigelöst och hållbart sätt som möjligt. För hela fotbollsrörelsens skull.
De potentiella konsekvenserna
Så – vilka kan konsekvenserna av den tveksamma demokratiska hanteringen bli, om inte VAR-frågan samlas in och avrundas? Utifrån erfarenheterna av 51%-striden ser vi följande effekter som troliga:
- Mobilisering: Delar av rörelsen kommer mobilisera mot vad de ser som en rundning av demokratin. En hel del energi kan komma att riktas mot distrikten, där de avgörande rösterna finns.
- Ansvarsutkrävande: Man kan antas gå längre än 2011-2013, genom att utkräva ansvar av förtroendevalda på olika nivåer som uppfattas ha agerat mot det demokratiska mandatet.
- Avveckling av VAR: Om Förbundsstyrelsen (FS) lyckas driva igenom ett införande av VAR, så blir det inte slutet på frågan. Då inleds ”fas 2” – en kamp för avveckling av VAR.
51%-striden 2009-2013
Vi gör ovan tolkning utifrån vad vi ser inom svensk fotboll nu, tillsammans med erfarenheten från 51%-striden 2009-2013. Låt oss rekapitulera den senare:
Före 51%-striden
Före 2011 låg svensk fotbolls medlemsdemokrati i hög grad i träda. Ofta var det främst äldre herrar som närvarade på föreningars årsmöten, antalet medlemsmotioner var få. Fotbollen leddes av ”hövdingar” – män som Lars-Åke Lagrell, Gunnar Larsson eller Bengt Madsen. De ifrågasattes sällan. Få kände till 51%-regeln, mer än möjligen till namnet. Inom supporterrörelsen reflekterade man inte mycket över demokratin, även om frågan om externt ägande aktualiserats under början på 2000-talet genom Red Bulls agerande i internationell fotboll.
2009
Sen kom Svenska Fotbollförbundets (SvFF) och Svenska Ishockeyförbundets (SIF) försök att avveckla föreningsdemokratin i svensk idrott.
Initiativet togs formellt av förbundsstyrelserna inom respektive förbund, då de utan förankring väckte frågan om avreglering genom en motion till Riksidrottsmötet 2009. Det hela förväntades sannolikt gå igenom utan att någon vare sig förstod eller brydde sig om vad som hänt; det var ofta så det fungerade på den tiden. Försöket stoppades dock av krafter inom SvFF, framför allt nämnda Gunnar Larsson och Bengt Madsen, med allierade i Göteborg och Malmö.
2011
2010-2011 gjordes ett nytt försök, även denna gång utan rimlig förankring och med mycket tveksam respekt för den demokratiska processen. Nu hade Larssons och Madsens inflytande minskat, men rörelsen organiserades underifrån i stället. En arbetsgrupp samlades bestående av personer med koppling till Svenska Fotbollsupporterunionen (SFSU), tillsammans med en bred uppsättning allierade: Gunnar Larsson, folk från Göteborgs Fotbollförbund och efter hand aktörer från andra idrotter inom RF, så som Bordtennis-, Skridsko- och Fäktförbunden.
Tillsammans spred de information om 51%-regeln, mobiliserade rörelsen och uppmanade till agerande genom de olika föreningarna. Snart fanns banderoller om att bevara 51%-regeln på de flesta elitfotbollsläktare, men även inom hockeyn och bandyn. Vandringsmotioner spreds och motioner om att ta ställning kom in i föreningarna – Elfsborg tog beslut redan 2009, IFK Göteborg och Örgryte 2011.
Uppslutningen var enorm. Detta alltså i en fråga som fram till dess mest setts som träig och tråkig föreningsformalia. Mot alla odds lyckades man åter blockera en avveckling av 51%-regeln. Ilskan över de förtroendevaldas bristande respekt för såväl demokrati som rörelsens gräsrötter, var utan tvivel avgörande för mobiliseringen.
2013
När frågan 2013 skulle avgöras var opinionen för att bevara 51%-regeln bred. SFSU och Svensk Elitfotboll (SEF) hade utvecklat mycket positiva relationer och kunde nu gå fram tillsammans. Allt fler föreningar klubbade igenom försvar av 51%-regeln på sina årsmöten under våren – så många att SvFF tvingades byta position och försvara 51%-regeln. Koalitionen inom RF för att bevara demokratin var fortfarande på plats och kunde både återaktiveras och breddas. Redan en månad innan Riksidrottsmötet 2013, tog så många Specialidrottsförbund offentlig ställning för ett försvar att frågan i praktiken var avgjord.
Lärdomarna
Vad som hände var inget annat än ett paradigmskifte för medlemsdemokratin inom svensk fotboll. För första gången på decennier hade den blivit en fråga för gräsrotsrörelsen. Det demokratiska hantverket – organisering, koalitionsbygge, informationsspridning, opinionsbildning, motionsskrivning – var högst på agendan och det praktiserades både kompetent och brett.
Vad kan vi då lära av det här, när det gäller VAR-frågan? Jo, följande:
- Den tid då svensk fotboll lät sig styras av enskilda, starka ”hövdingar” är förbi.
- Medvetenheten om demokratisk struktur och praktik är numera utbredd på medlemsnivå. Som exempel kommer ofta medlemsmotioner in till föreningarna.
- Rörelsen är kunnig och välorganiserad. Den består av en bred uppsättning ofta kompetenta och motiverade aktörer, inte av ”några få supportrar”.
- Och – man accepterar inte att bli överkörda. Bristande respekt för gräsrötterna eller de demokratiska processerna, är en kraftigt mobiliserande faktor.
De långsiktiga konsekvenserna
Det är detta som ligger till grund för vår bedömning av sannolika konsekvenser, om inte VAR-processen stramas upp och avslutas. För att vara tydlig:
Mobilisering – även på distriktsnivån
Är det något vi kan lära av 51%-frågan, så är det att rörelsen inte kommer acceptera en illegitim process, eller för den delen låta sig dribblas bort. Tvärtom, irritationen mot processen och Förbundsstyrelsens (FS) agerande i VAR-frågan är påtaglig. Varje åtgärd för införande av VAR, förstärker sannolikt motståndet nu – precis som det gjorde 2011 och 2013.
För tio år sedan gällde mobiliseringen inom fotbollen främst föreningsnivån. Idag är man dock mera medveten om distriktens betydelse. Om distrikten gör sig själva till en del av en illegitim demokratisk process, kan därför mobiliseringen väntas riktas även mot distriktsnivån, för att påverka årsmötesbeslut och styrelsesammansättningar där.
Notera som exempel att ett distrikt inom SvFF – Östergötlands FF – i juni var inbjudna till SFSU:s sommarmöte. Det var knappast en slump.
Ansvarsutkrävande
Efter 2013 tog man inte steget till att utkräva ansvar av de förtroendevalda, som mot rörelsens vilja drivit avreglering av demokratin. Det finns dock anledning att tro att man kommer gå längre nu, om frågan om ett införande av VAR forceras vidare trots nuvarande demokratiska underlag.
Vår gissning är att ansvarsutkrävande kan komma att riktas både mot FS och mot de distriktsstyrelser som inte tydligt förankrar sina ställningstaganden inom rörelsen. Det rimliga är dessutom att man inte bara kräver avgångar, utan att man även nominerar kandidater som man litar på till styrelserna i Svenska Fotbollförbundet och dess distrikt.
Att vi tror på detta beror inte bara på att det är så demokratin faktiskt är tänkt att fungera; förtroendevalda som förlorar rörelsens förtroende, ersätts. Det tunga skälet till att vi tror på ansvarsutkrävande, är följande:
Kamp för att avveckla VAR
Vi tror inte att VAR-frågan kommer att avslutas ens med ett införande av VAR, som läget är nu. Med dagens demokratiska underlag och med den långa och allt mer tveksamma processen som bakgrund, kommer beslutet inte ses som legitimt.
Och – alla demokratiska beslut kan omprövas.
Driver FS igenom ett införande av VAR nu, så kommer det rimligen bara markera starten på en ny fas: En kamp för att riva upp beslutet och avveckla VAR. Det är trots allt den naturliga konsekvensen av en illegitim process; även beslutet ses som illegitimt. Det kommer därmed bekämpas.
Det finns inget att vinna på att driva VAR-frågan vidare på det här sättet. För någon.
Ett nytt paradigmskifte?
Vad vi står inför här, är alltså potentiellt en upprepning av vad som hände 2011:
Ett medlemsdemokratiskt uppvaknande och ett nytt paradigmskifte. Det kan tänkas uttryckas genom en tydligare medlemsdemokratisk aktivitet på distriktsnivå, samt eventuellt ansvarsutkrävande mot förtroendevalda i förbunds- och distriktsstyrelser. Det här bör tas på allvar. Även om demokratisk medvetenhet inte är något dåligt, så kan den oreda som riskerar att följa i spåren av infekterade maktkamper vara det.
Vi antar alltså, att för varje dag som inte VAR-processen stramas upp och helst avslutas, kommer känslan av misstro och svek växa sig starkare inom delar av fotbollsrörelsen. Frågan är hur långt Förbundsstyrelsen är beredd att låta det gå.
En annan fråga är vad Förbundsstyrelsen kan göra för att stoppa utvecklingen. Om det handlar del 2 i den här serien.
(ENABLE Sverige tar inte ställning i VAR-frågan; vår ingång är att bidra till hållbar governance inom svensk fotboll. Flera medarbetare är dock motståndare till VAR. Vår verksamhetsansvarige skrev, för IFK Göteborgs styrelses räkning, den argumentationssammanfattning som nio föreningar undertecknade hösten 2022. Samma medarbetare var även involverad i försvaret av 51%-regeln 2009-2013.
Vi har fått ovärderlig hjälp av f d förbundsjurist Christine Stridsberg att förstå stadgar, formalia och demokratisk struktur inom SvFF. Stort tack för det).
