Härom veckan kommunicerade polisen att man i fortsättningen klassificerar tre namngivna supportergrupper runt IFK Göteborg som ”kriminella nätverk”. Utspelet har naturligtvis väckt intensiv debatt. Vi går igenom frågan i en ny serie.
Enable Sverige var knappast ensamma om att bli tagna på sängen när polisen i Region Väst gick ut med att man nu klassar Ultras Göteborg, Supras Göteborg och Wisemen som kriminella nätverk (grupperna namngavs genom följdfrågor från media, länkar nedan). Nog för att det finns väldokumenterad brottslighet i grupperna – firmavåld, illegal pyroteknik samt individer med tyngre brottsregister – men den nya klassificeringen framstår ändå som radikal.
Det ska alltså finnas en rimlighet i jämförelse med exempelvis Backagänget eller Gårdstensnätverket – nätverk av den typ som de senaste åren stått för drogförsäljning, skjutvapenvåld och sprängningar i Västsverige?
Det är svårt att ta in och måste förstås granskas. Är beskrivningen rimlig, så är problemen på svenska läktare betydligt större än många trott. Men är beskrivningen svagt underbyggd, så gäller problemen snarare analytisk saklighet och synen på rättssäkerhet inom Polismyndigheten.
Argumentationen – och dess effekter
Sedan utspelet har omfattande medial kommunikation förekommit från polisen – exempel här, här, här, här och här. Argumentationen kring problematiken är bred:
- Kopplingar till grov brottslighet som misshandel, utpressning, penningtvätt, vapenbrott och inbrott.
- Involvering av minderåriga i brottslig verksamhet.
- En organiserad struktur kring våld och status, som kan innebära insocialisering i grövre brottslighet.
- Brott mot lagen om brandfarliga och explosiva varor.
- En strävan efter inflytande och makt gentemot föreningslivet.
- Individer som rör sig mellan fotbollsgrupperna och tyngre kriminella grupper.
Det är inte helt lätt att sortera i rapporteringen via polis och media, men att den förstärker en offentlig bild av en svårt problematisk fotbolls- och supportermiljö torde stå klart. Klart är även att medlemmarna av de utpekade grupperna stigmatiserats offentligt av Sveriges främsta brottsbekämpande myndighet. Även andra supportrar har känt sig utpekade.
Kommunikationen kan därmed antas ha ingripande effekt både på individnivå och på fotbollen som helhet.
Krav på analytisk stringens – och kontrollerbart underlag
Det här gör att höga krav bör ställas på polisens kommunikation. Offentlig klassificering av tre identifierbara grupper som ”kriminella nätverk”, måste baseras på analytisk stringens och ett otvetydigt, kontrollerbart underlag. Så, hur har polisen kommit fram till sin klassificering?
Polisen har använt en modell framtagen av Europol i sin analys. Modellen omfattar 11 kriterier, av vilka sex ska uppfyllas och fyra är obligatoriska (de ska alltid ingå), för att en social miljö ska kunna klassas som ”kriminellt nätverk”. Det underlag polisen lutar sig mot, ska svara mot kriterierna. Givet att kommunikationen är offentlig, så kan även tillräckligt mycket av underlaget förväntas vara det för att det ska kunna ifrågasättas. Rimligen bör det vara bekräftat genom rättsliga processer.
Annorlunda uttryckt: om polisen offentligt ska placera identifierbara grupper i samma analytiska kategori, som aktörer som de senaste åren legat bakom droghandel, dödskjutningar och sprängningar – då bör underlaget vara mycket övertygande.
Poänger och problem i polisens kommunikation
Vi vill vara tydliga med att vi instämmer i att det finns problematik att arbeta med i delar av supporterkulturen. Vi är därtill positiva till att polisen bevakar eventuell infiltration av organiserad brottslighet i läktarmiljön.
Men vi är samtidigt mycket tveksamma till polisens tolkningar av graden av problematik.
Även om det finns problem och utmaningar, ser retoriken om kriminella nätverk ut att vara svår att försvara. Att därtill kommunicera den offentligt framstår som unikt och i strid med normala rättssäkerhetsprinciper. Man kan dessutom ifrågasätta varför det görs; polisen behöver inte stigmatisera hela grupper för att bekämpa kriminella individer i supportermiljön.
Granskning och analys
De tveksamheter vi redogör för ovan, har gjort att vi velat granska fallet. Åtminstone två frågeställningar framstår som centrala:
- Är polisens analys trovärdig; uppfyller det underlag som presenterats kriterierna i den analysmodell som använts?
- Är polisens utpekande av de tre grupperna som ”kriminella nätverk” rimligt, givet underlaget och att kommunikationen är offentligt stigmatiserande?
Analysen
Granskningen har varit snårig. För transparensens skull vill vi beskriva hur vi gått tillväga.
Vi började med polisens egen kommunikation på ämnet, exempelvis polisens pressmedelande. Vi läste in oss på den modell för klassificering av kriminella nätverk som polisen hänvisade till. Vi försökte därefter sätta oss in i och sortera det underlag som beskrivits via media.
Underlaget är dock inte sammanhållet presenterat. Flera hänvisningar har dessutom gjorts till exempelvis pågående eller nedlagda utredningar – material som inte är offentligt. Det väcker förstås frågor utifrån vad som nämndes ovan.
För att undvika onödiga missförstånd har vi därför i två vändor tagit långa möten med representanter för polisen i Region Väst; bland annat fick vi i två timmar chansen att sitta med två utredningsledare, med djup insyn i fallet. Naturligtvis fick vi inte se sekretessbelagt material, men vi fick sammanhang beskrivna för oss och en möjlighet att ställa frågor. Det gav oss en tydligare bild, men rätade inte ut alla frågetecken.
Vi nämner ovanstående efter att först ha frågat vår kontaktperson om de är bekväma med det, vilket de var trots att de vet att vi delvis är oense i sak. Vi vill betona att vi uppfattar polisens bemötande av oss som mycket tillmötesgående, bortom vad vi anser oss kunna begära. Vi är tacksamma för viljan till transparens.
Granskning i serie om fyra delar
De närmaste dagarna kommer Enable Sverige gå igenom resultatet i en ny serie, där denna text är första delen.
Målet är att granska hur polisen kommit fram till att de tre grupperna är att betrakta som ”kriminella nätverk” och att ge perspektiv på rimligheten i polisens klassificering och kommunikation. Vi knyter samman granskningen genom en blick på det sammanhang i vilket Region Västs utspel kom, samt på vägen framåt.
Seriens rubriker:
- Kriminella nätverk i supportermiljön?
- Analysen
- Rimligheten: en jämförelse med Europa
- Förtydliga – eller justera
Del 2 i serien publiceras under morgondagen. Då beskriver vi analysmodellen och granskar hur polisens underlag för klassificeringen motsvarar modellens kriterier.
