Nyligen klassificerade polisen i Region Väst tre supportergrupper kopplade till IFK Göteborg som ”kriminella nätverk”. Men hur har de kommit fram till det och hur ser underlaget ut? I del 2 av den här serien redogör vi för analysmodellen och polisens argumentation.
Polisens kommunikation om att tre supportergrupper i Göteborg nu klassas som kriminella nätverk har debatterats flitigt. Enable Sverige belyser för närvarande fallet i en ny serie. Ni hittar del 1 här.
I del 2 vill vi granska huruvida polisens klassificering är välgrundad, givet analysmodellens kriterier och det underlag som presenterats.
Analysmodellen: ett operativt analysverktyg
Den modell polisen använt togs fram inom Europol och fastslogs av EU-kommissionen under 90-talet. Syftet bakom modellen var att hitta ett sätt att definiera ”organized criminal groups” (vi använder i den här serien främst begreppet ”kriminella nätverk”, eftersom det är vad polisen i Region Väst använt om de tre supportergrupperna). Bakgrunden till modellens tillkomst var att organiserad brottslighet bytt skepnad, från tydliga organisationsmönster till mer nätverksbaserade strukturer. Man behövde en analytisk metod för igenkänning och internationell jämförelse.
Modellen används för just det: som en del i intern operativ analys för att strukturera och tolka underättelsematerial. Modellen saknar alltså rättslig bäring, inklusive de rättssäkerhetsmekanismer som rättsliga processer innebär. Den används vid misstanke om organiserad brottslighet, som stöd för exempelvis hotbedömningar, prioriteringar och allokering av utredningsresurser. Offentlig kommunikation utifrån modellen bör därmed åtminstone göras med återhållsamhet.
Det är lätt att bli förvirrad när man läser in sig på modellen. Dels finns liknande, internationella definitioner som har juridisk bäring. Dels har den operativa modellen förändrats över tid, vilket gör att viss variation förekommer både i utformning och användning. Svensk polis är hur som helst tydliga med hur de använder modellen.
Kriterier för klassning som ”kriminellt nätverk”
Den aktuella modellen omfattar 11 kriterier, se nedan. För att betraktas som kriminellt nätverk, ska en social miljö omfatta minst sex av kriterierna. Fyra av dem (markerade med kursiv fetstil) är obligatoriska och måste uppfyllas för att klassificering som kriminellt nätverk ska vara aktuell. Kriterierna är:
- Samarbete mellan fler än två personer.
- Egna tilldelade uppgifter åt var och en
- Lång eller obegränsad utsträckning i tiden
- Någon form av disciplin och kontroll
- Misstanke om allvarliga kriminella handlingar
- Verksamhet på lokal nivå
- Användning av våld eller andra metoder för hot
- Användning av kommersiella eller affärsmässiga strukturer
- Deltagande i penningtvätt
- Otillbörlig påverkan på politik, medier, offentlig förvaltning, rättsliga myndigheter eller ekonomi
- Strävan efter vinning och/eller makt
Man kan i sammanhanget fråga sig vad som avses med det löst definierade femte kriteriet: ”allvarliga kriminella handlingar”. Kategorin är sannolikt medvetet löst formulerad, eftersom modellen är just operativ. Viss vägledning kan dock ges av tidigare nämnda juridiska definition (artikel 1); här definierar man ”kriminell organisation” som en ”sammanslutning” som ”inrättats (…) för att begå” kriminella handlingar med ett straffvärde på minst fyra år.
Även om den operativa modellen ger större tolkningsutrymme än den juridiska, bör frågan tillmätas en viss tyngd. Detta då ”allvarliga kriminella handlingar” är ett av de obligatoriska kriterierna.
Kriterierna gäller gruppnivån
Avgörande är att kriterierna ska träffa de analyserade sociala sammanhangen på gruppnivå. Det räcker alltså inte att det finns enstaka individer i grupperna som motsvarar kriterierna.
För att vara konkret, med två av de obligatoriska kriterierna som exempel:
För att kunna klassificera en social miljö som ”kriminellt nätverk” enligt modellen, ska den på gruppnivå (misstänkas) präglas av allvarliga kriminella handlingar. Den aktuella gruppen ska även (misstänkas) drivas i syfte att göra ekonomisk vinning eller i strävan efter makt (eller inflytande) – i det här fallet exempelvis i IFK Göteborg.
Båda kriterier är obligatoriska; om ett av dem inte uppfylls, så är gruppen inte att betrakta som ett kriminellt nätverk.
Underlag och argumentation
Med de analytiska förutsättningarna utredda, hur ser polisens underlag och argumentation för klassificeringen ut?
Vi har försökt gå över det underlag vi sett i kommunikation via polisens hemsida och media – några exempel finns här, här och här. Som nämndes i del 1 har vi även i två rundor fört dialog direkt med polisen, i ett försök att klargöra samband och undvika missförstånd.
En rad brott återges i materialet, vissa utifrån rättsprocesser och domar, men mycket utifrån icke-offentligt utredningsmaterial som inte bekräftats genom rättsprocesser (notera exempelvis svaret på frågan om underlag i SR:s intervju, ca 2:30 in i klippet). Att mycket av analysen lutar sig mot material som vare sig är rättsligt prövat eller offentligt är besvärande, då det inte kan kontrolleras.
Men tveksamheterna stannar inte där. Utifrån det underlag vi tagit del av eller som beskrivits för oss, verkar inte modellens kriterier uppfyllas. För mycket av materialet handlar om individnivån, eller om sammanhang som inte har med fotboll eller vad som rimligen kan betraktas som relaterat till grupperna att göra.
Vi illustrerar genom resonemang utifrån de obligatoriska femte respektive elfte kriterierna ”misstanke om allvarliga kriminella handlingar” och ”strävan efter vinning och/eller makt”.
Allvarliga kriminella handlingar (kriterium 5)
Beskrivningarna av allvarliga brott handlar främst om enskilda individers grova brottslighet; vapenbrott, rån, utpressning, inbrott, narkotikabrott, misshandel. Problemet är att brotten i relativt få fall är kopplade till fotbollssammanhang (det är främst misshandel som är tydligt fotbollsrelaterat); oftast tycks de ha förekommit i andra kontexter. Som exempel skedde fallen av vapenbrott och utpressning av allt att döma uppenbart utanför fotbollsmiljön. De tycks alltså inte ha utförts inom ramen för gruppernas verksamhet, utan av individer som är medlemmar i grupperna och begår grova brotta i andra sammanhang.
Det är förstås ett problem i sig, men det framstår som långsökt att hävda att de flesta av de grova brott som nämns rimligen träffar gruppnivån – vilket alltså i analysmodellen är en förutsättning för klassificering som kriminella nätverk. Tveksamheterna kring grupptolkningen förstärks av att polisen själva betonar att det handlar om ett fåtal individer i grupperna.
Det ska påpekas att fotbollsrelaterat våld normalt inte tycks räcka för att klassificeras enligt kriteriet, bland annat för att det oftast inte är tillräckligt grovt. Detta utvecklas i del 3.
Strävan efter ekonomisk vinst / makt (kriterium 11)
Argumentationen kring det elfte kriteriet handlar främst om strävan efter makt, inte att grupperna skulle drivas med ekonomiska vinstsyften. Maktkriteriet avser då aktörer på gruppnivå söker påverka exempelvis en förening på ett otillåtet sätt.
Huvudargumentationen kring detta från polisen kretsar kring ”Mildfallet”. Den baseras alltså på IFK Göteborgs kommunikation (exempel över hemsida och vid årsmötet 2025), samt efterföljande utredning, om bland annat ”direkta och indirekta hot” mot både föreningsfunktionärer och enskilda medlemmar under vintern 2024/2025.
Detta innebär samma typ av problem som diskuterats ovan. De hot som IFK kommunicerade prövades aldrig i domstol; utredningen lades ned efter runt åtta månader och materialet är därmed även i detta fall inte offentligt. Det enda vi vet med säkerhet, är att åklagaren bedömde att underlaget var för svagt för att väcka åtal. (Notera att vad vi refererar till här är påstådda brott kring Mildfallet. Lindrigare typer av överträdelser skedde sannolikt, men kan knappast vara avgörande vid klassificering av kriminella nätverk).
Vad vi har här är alltså ett fall där brott såvitt vi förstår inte kunde styrkas och ett underlag som inte kan kontrolleras. Och detta är det starkaste argumentet vi hittat för att det obligatoriska elfte kriteriet ska vara uppfyllt.
Kriterierna tycks inte uppfyllas
Utifrån den modell som använts och den offentliga argumentation som förts, är det därför svårt att se polisens klassificering som övertygande. Två av de fyra obligatoriska kriterierna tycks inte uppfyllas.
Resonemangen om allvarliga kriminella handlingar framstår som svagt kopplat till gruppnivån.
- De exempel som ges har i första hand skett utanför fotbollsmiljön, av allt att döma utan koppling till de utpekade gruppernas verksamhet.
- Antalet individer kopplade till allvarliga brott i rapporteringen, är lågt i förhållande till antalet individer som är knutna till grupperna.
Argumentationen kring kriteriet om strävan efter makt dras med liknande svagheter.
- Polisen i region Väst hänvisar här i hög grad till IFK Göteborgs kommunikation om bland annat hot mot klubbledningen under 2024/2025. Det är ett tveksamt underlag, givet att åklagaren bedömde att brott inte kunde styrkas.
- Även om man skulle vilja använda resonemang från ”Mildfallet” 2025, så har de tre grupperna funnits i över 20 år. Det bör behövas mer för att anse att kriteriet om att gruppernas syfte är att sträva efter makt uppfylls. Jämför (det obligatoriska) tredje kriteriet om varaktighet över tid.
Få delar av rapporteringen tyder på att de brott som lyfts fram – utom det våld som präglar en av grupperna (och som rimligen inte räcker för att uppfylla vare sig det femte eller elfte kriteriet) – förutsätter en hög grad av organisering. Igen, argumentationen träffar inte gruppnivån.
Grupperna inte ”kriminella nätverk” – enligt analysmodellen
Vi upprepar vad som sades i seriens första del: Enable Sverige är positiva till att polisen bevakar att organiserad brottslighet inte ska tillåtas infiltrera svensk läktarmiljö. Men som vi också påtalade i första delen, i den här typen av klassificering bör höga krav ställas på analytisk stringens och tydlighet. Det saknas här.
Givet hur modellen beskrivs, dess kriterier är utformade samt polisens upprepade argumentation om brott utanför fotbolls- och gruppkontexterna, så tycks den rimliga tolkningen vara att modellens kriterier inte uppfylls.
Det innebär i så fall att Ultras Göteborg, Supras Göteborg och Wisemen inte är att se som kriminella nätverk, utifrån den analysmodell som använts.
Analysen kan därmed ifrågasättas, vilket i sig är ett problem. Att klassificeringen dessutom kommunicerats offentligt, utan tydligt och väl sammanhållet underlag, måste ses som mycket tveksamt från rättssäkerhetssynpunkt.
I del 3 tittar vi närmare på rimligheten i både klassificering och kommunikation, genom att jämföra det västsvenska fallet med hur liknande fall brukar se ut i europeiska sammanhang.
