Efter två års positiv ordningstrend har polisen i Göteborg lanserat en taktik runt fotbollen som på nytt skapat intensiv konflikt. Man kan tycka vad man vill om reaktionerna, men de var förväntade – och vi vet av erfarenhet att den här typen av konflikter skadar arbetet för säkerhet och trygghet. Det är inte lätt att förstå vare sig vad man vill uppnå eller hur det här kan vara det mest effektiva sättet att nå dit. Varför behövs den nya taktiken?
Enable Sverige fortsätter i två artiklar att belysa utvecklingen kring den nya polisära taktiken i Göteborg. Vi vill placera vad som hänt under våren i ett sammanhang och belysa ett besvärande mönster som tycks upprepas över tid. Vi börjar med en översiktlig beskrivning av vårens utveckling och dess konsekvenser.
Vi är medvetna om att det här av vissa kommer läsas som offensivt mot polisen. Vi vill dock betona att våra texter är ett svar på taktiska förändringar och en kraftigt framflyttad kommunikativ position som gjorts från Göteborgspolisen, med en infekterad debatt som följd.
2025 presenterade vi rapporten ”En svensk modell?”. Den innehöll en kunskapsöversikt för fotbollssäkerhetsbranschen, samt – utifrån underlaget – rekommendationer för en systematisk, kunskapsbaserad samverkan mellan polisen och fotbollen. Vad vi gör nu är att vi fortsätter förra årets arbete för förstärkt samverkan mellan parterna.
Det är alltså inte vi som är de offensiva; vår position är oförändrad.
Förutsättningarna för en positiv ordningstrend
Såväl från forskning som erfarenhet vet vi vad som krävs för en hållbar, positiv ordningstrend runt fotbollen. Vi beskrev detta i ovan länkad rapport.
Vad som krävs är ett arbete som balanserar repressiva och normativa arbetsmetoder och som uppfattas som rimligt, rättvist och rättssäkert av dem som berörs. En av förutsättningarna för det här är att de centrala aktörerna runt fotbollen – fotbollsorganisationerna, polisen och andra myndigheter samt helst supportermiljön – hittar sätt att samverka, eller åtminstone samexistera utan offentlig konflikt.
Debatten våren 2026
Debatten i Göteborg, ett par omgångar in i Allsvenskan, står i bjärt kontrast till det. Sociala medier går varma då supportrar och poliser möts i infekterade ordväxlingar. Att supportermiljön och polisen inte drar jämt på plattformar som X är visserligen inte ovanligt, men det brukar vara en varningssignal när poliskritiken sprider sig utanför den innersta subkulturen.
Debattartiklar från aktörer utanför den innersta läktargruppmiljön (exempel här, här, här och här) sticker därför ut. Det förstärks av att klubbar öppet ifrågasätter utvecklingen – Gais och Örgryte gick ut härom veckan – och att vi själva (som ofta hyllat Göteborgspolisens arbete) granskar och kritiserar. Så sent som igår kom kritik mot delar av taktiken från en nyligen pensionerad supporterpolis, som alltså till för några månader sedan var en del av Göteborgspolisens specialistkompetens på området. När dessutom ifrågasättande av hur vistelseförbud tillämpas kommer till och med i Riksdagens plenisal, så bör det mana till eftertanke på Skånegatan i Göteborg.
Myndighetens trovärdighet och legitimitet undergrävs på nytt bland breda lager av fotbollsälskare. Den förstärks i en av landets största ungdomskulturer.
Så, vad är det som har hänt?
Polistaktisk offensiv i Göteborg
Diskussionen tog fart efter att flera nya grepp lanserats från Göteborgspolisen:
I början på året ökade polisen kraftigt sin närvaro på klackläktarna. Från att tidigare ha bemannat med supporter- och evenemangspolis – en metod som varit effektiv – skulle nu ibland en hel tropp (16 poliser) vara på plats. Motiveringen var att man ville bli ”en naturlig del av läktaren”, men behov och rimlighet ifrågasattes. Polisen hävdade att man inte var ute efter pyrotekniken, men pyrorelaterad brottslighet är den enda vanliga formen av brott i läktarmiljön.
I mars togs ytterligare ett steg. Polisen gick ut med att tre supportergrupper kring IFK Göteborg nu sågs som kriminella nätverk och alltså var jämförbara med gäng som de senaste åren stått för narkotikaförsäljning, skjutningar och sprängningar i landet. Enable Sverige granskade klassificeringen – och ifrågasatte den både utifrån bristande analytisk stringens och rättssäkerheten i att offentligt stigmatisera tre grupper utan tydligt underlag. Kriterierna i den analysmodell som använts uppfylls inte, att döma av polisens argumentation.
Strax efteråt utfärdades tio vistelseförbud mot personer knutna till de tre utpekade grupperna. Eftersom vistelseförbudslagen främst är riktad mot organiserad brottslighet och åklagaren uttryckligen hänvisar till tillhörighet till kriminella nätverk, tycks klassificeringen därmed få rättsliga konsekvenser på individnivå – något som ytterligare stärker argumentationen kring bristande rättssäkerhet.
Från utsidan tycks alltså Göteborgspolisen ha gått till en hård offensiv mot problemen kring fotbollen i Göteborg. Det är dock inte glasklart vilka problem.
Så, varför förändras taktiken nu? Det är inte helt lätt att förstå. I synnerhet inte om man väger in det sammanhang i vilket förändringen görs.
Ordningsläge och -trend i Göteborg
De senaste två åren har inneburit en positiv ordningstrend runt svensk fotboll som helhet. Det hela kommunicerades av polisen och svensk elitfotboll gemensamt efter säsongen 2025 (se här och här), vilket vi såg som ett tecken på förstärkt nationell samverkan. Den upplevda tryggheten på allsvenska arenor ökar, allt fler arenabesökare rekommenderar Allsvenskan och publikrekorden fortsätter noteras i början på 2026.
Utvecklingen var så påtaglig att politikens tidigare fokus på ordningsläget runt fotbollen avtog. Dels bordlades de mest repressiva delarna av Hübinetteutredningen och dels pekade regeringens regleringsbrev under vintern ut ett fokus för 2026 på organiserad brottslighet, exempelvis agentnätverk och matchfixning.
Åren 2021-2023
Men det positiva läget i Göteborg var inte isolerat till 2024 och 2025. Under de ordningsmässigt problematiska åren runt svensk fotboll 2021-2023, stack Göteborg dessutom ut genom att de mest extrema incidenterna var få.
Medan man på andra håll upplevde fler större våldsincidenter i arenamiljön, fler fall av bengalkastande och fler fall av kollektiva inhopp på planen (exempel här, här, här och här), registrerades få fall av sådana incidenter i Göteborg.
Det betyder inte att det inte fanns problem på Västkusten – ibland exempel liknande de ovan, men främst utskjutande pyroteknik och inkastade föremål – men de mest extrema incidenterna var jämförelsevis ovanliga.
Ett arbete som fungerade
Givet den positiva trenden och det relativt sett positiva läget i Göteborg finns det skäl att hävda att arbetet i Göteborg fungerade väl.
Vi själva har ofta sett Göteborgspolisen som ett positivt exempel på kunskapsbaserat arbete. Deras tillämpning av Särskild Polistaktik runt fotbollen har varit kompetent. När Polismyndigheten 2019-2021 lanserade sin villkorsstrategi, ifrågasattes tilltaget i Region Väst och strategin tillämpades sparsamt – med bland annat vikten av differentiering och legitimitet som argument.
De har varit erkänt bra och uppskattade av klubbarna för sin samverkan med fotbollen.
Svårbegripligt – svag legitimitet
Trots detta lanseras nu alltså åtgärder som är dåligt förankrade bland Göteborgsklubbarna, svårbegripliga både i förhållande till lägesbild och till hur vi normalt talar om rättssäkerhet och proportionalitet. Därtill en taktik som inte används av polisen i övriga delar av landet. Frågan måste ställas till Göteborgspolisen:
Varför behövs den nya taktiken?
Vilka är de brott man vill komma åt, som inte kunde bekämpas med den taktik som tillämpas i övriga landet, eller som vi hittills förknippat med ”exkluderingsstrategin”? Vilken nytta är så stor, att den är värd priset i termer av nuvarande debatt och den kritik man nu får?
Hittills har inga begripliga svar på de frågorna givits. Och när de frågorna inte besvaras, då är det mycket osannolikt att polisens arbete kommer uppfattas som legitimt av omgivningen.
Därmed måste de hårda reaktionerna ses som väntade. Polariseringen drivs upp, med risk för ökad misstro mellan polis och en av landets största ungdomsrörelser som följd. Arbetet för att garantera säkerheten riskerar att försvåras för både polis och arrangör. Det här är raka motsatsen mot vad forskning och erfarenhet generellt rekommenderar. Det gemensamma arbetet för en trygg arenamiljö riskerar att försvagas.
Tyvärr är utvecklingen i Göteborg en del av ett återkommande mönster i polisens arbete runt fotbollen. Vi tittar på det i morgondagens andra del.
