51%-regeln och svensk demokrati

Demokratiförespråkare brukar hävda att föreningsdemokratin och 51%-regeln inte bara är viktig för idrotten, utan även för samhället i stort. Men är det påståendet verkligen rimligt? Vi reflekterar på ämnet.

Det är som svensk lätt att ta demokratin för given. Vi är uppväxta i ett land där vi i generationer haft fred, relativt välstånd och där vem som helst har rätt att göra sin röst hörd. Men demokratin i svensk politik är bara drygt hundra år. Allmän och lika rösträtt realiserades inte förrän 1921. Före reformerna 1909 och 1921 avgjordes graden av människors inflytande, av exempelvis deras ekonomi eller kön. Det här är viktigt, eftersom sådana strukturer påverkar människors värderingar. Lever man i en ojämlik tillvaro, så fostras man att se ojämlikhet som något naturligt.

Under andra halvan av 1800-talet växte sig dock de svenska folkrörelserna starka. Klassiska exempel är frikyrkorna, nykterhetsrörelsen och den politiska rörelsen (partier och fackföreningar). Men även idrottsrörelsen bör nämnas. Gemensamt var att de kännetecknades av demokratisk organisering och allmännyttiga ideal. Ett exempel var Svenska gymnastik- och idrottsföreningarnas riksförbunds (Riksidrottsförbundets föregångare), vars stadgar från 1903 fastslog demokratiska principer för medlemsföreningarna. Svensk idrott var demokratisk innan den svenska staten var det.

Föreningsverksamheten var därför en viktig del av hela samhällets demokratiska genombrott. Inom bland annat idrottsföreningarna fostrades generationer av svenskar in i demokratiska ideal, som alla människors lika rätt och möjlighet att delta i beslutsfattande. De lärde sig demokratisk praktik, som hur man tillgodogör sig information, formulerar förslag till medlemsstämmor, gör sin röst hörd, väljer de styrande och utkräver ansvar.

Och framför allt: de lärde sig att deras röst – allas röst – förtjänar att bli hörd.

Den svenska idrottsrörelsen var därmed en del i omvandlandet av ett fördemokratiskt samhälle, till en av världens mest stabila demokratier.

Medlemsdemokratifrågan idag

Men vad har detta med debatten om 51%-regeln att göra? Är inte ovan nämnda roll överspelad?

Svaret är nej. Man kan tvärt om argumentera för att 51%-regeln är viktigare än på flera decennier. Med tanke på samhällsutvecklingen är demokratin inom idrotten kanske rent av viktigare än någonsin.

Idag engagerar de klassiska folkrörelserna inte längre människor som förr. Samtidigt ifrågasätts allt oftare demokratiska ideal bland unga. Icke-demokratiska rörelser växer och acceptans för tanken på ’starka ledare’ som alternativ till parlamentarism sprider sig i Europa och Sverige.

Men det innebär inte att människor slutat engagera sig. Det är bara formerna som förändrats. De senaste decennierna har supporterrörelsen växt fram som en förgrening av den traditionella idrottsrörelsen. Den omfattar idag tiotusentals ungdomar kring exempelvis fotbollen, hockeyn och bandyn. Det är inte orimligt att se supportermiljön som en av de största ungdomsrörelserna i dagens Sverige. Och som framgick i 51%-kamperna 2011 och 2013, så är dess patos för medlemsdemokratin urstark.

Inom ramen för 51%-kampen engagerade sig tusentals unga i demokratifrågan. Såväl SFSU som privata aktörer folkbildade, debatterade, diskuterade demokratiprinciper, manifesterade på läktare och sociala medier samt motionerade till sina föreningars årsmöten. Därtill kommer att de, både inom idrottsklubbar och supporterföreningar, utövar sina medlemsdemokratiska rättigheter och ser dess effekter.

Supporterrörelsen – en plattform för demokratisk medvetenhet

Vad vi talar om är alltså exempel på ungas organiserade kamp för, engagemang i och utövande av demokrati, i en tid då larmrapporter publiceras om att ungdomen håller på att förlora förståelsen för demokratins värde.

Det är därför medlemsdemokratin i idrottsföreningarna är viktigare än på flera decennier. Det handlar om demokrati på en nivå där människor bryr sig och där de ser effekten av demokratiskt engagemang. Varje sådant exempel i människors vardag, i delar av deras liv som de brinner för, spelar avgörande roll för demokratimedvetandet i allmänhet. Manifesteras nyttan i det vardagsnära och överblickbara, så blir den även begriplig i större sammanhang – som i ett till synes trögt, byråkratiskt och komplext samhällsbygge.

Är alltså medlemsdemokratins vikt för samhällsdemokratin överspelad?

Man ska nog fundera ordentligt innan man drar den slutsatsen. Tvärtom, det är tveksamt om en demokratisk idrottsrörelse någonsin varit viktigare.

(En första version av artikeln skrevs 2018 som gästkrönika hos SFSU).