Efter en mörk debatt om fotbollens ordningsläge och radikala förslag på repressiva åtgärder under vintern, var oron stor inför inledningen av säsongen 2024. Men med första femtedelen av Allsvenskan samt cupfinalen avklarade, ser läget mera positivt ut.
Det är viktigt att alla aktörer ser och tar vara på det.
Ordningsläget efter pandemin har bjudit på få positiva diskussionsämnen. Vi har själva talat om en försämrad ordningstrend, ett bristande ansvarstagande från läktarmiljön och att det riskerar att resultera i en ny nivå av repression om inte trenden hävs (se här). 2023 innebar ett fortsatt problematiskt läge, en bild som förstärktes av flera högprofilerade incidenter (ex här, här och här).
Under vintern gick debatten följaktligen het. Regeringen tillsatte en utredning om läget. Det talades om tömda läktare och avbrutna matcher. Polisen i Skåne började agera i supportermarscher mot maskering och pyro – av allt att döma en ny tillämpning av proportionalitetsprincipen. Tonläget var mörkt och förväntningarna på en förbättring låga.
Men inledningen av säsongen kan vara en möjlighet att bryta trenden.
En femtedel av säsongen spelad
Fotbollssäsongen 2024 är fortfarande ung – men inte så ung. Sex allsvenska omgångar har spelats, en femtedel av serien. Därtill är cupen avslutad.
Flera matcher har därmed genomförts som brukar innebära förhöjd säkerhetsrisk:
Två stockholmsderbyn mellan AIK och Djurgården, ett i cupen och ett i Allsvenskan. Djurgården har mött IFK Göteborg två gånger, även där i cupen och Allsvenskan. Malmö FF har tagit emot både AIK och Hammarby.
Därtill är cupfinalen mellan Malmö FF och Djurgården spelad; sannolikt en av årets största högriskmatcher, givet att det ska ha varit över 8000 djurgårdare på plats, att debatten om polisens nya hantering av marscher skapat spänning inför matchen samt de traditionella planstormningarna från segrarnas supportrar.
Trots detta har läget beskrivits som i stort sett lugnt.
Visst, det har förekommit pyro. Det har förekommit någon eller några bangers. Och i samband med Hammarbys Medismarsch, cirkulerade bilder på våld mellan supportrar och ordningsvakter i stadsmiljö.
Men hittills har inga större incidenter rapporterats i anslutning till fotbollsevenemangen. De positiva tecken som vårens kommuniké från ultrasmiljön gav hopp om, har så här långt realiserats.
Sett till vinterns debatt och de mycket radikala diskussionerna om repressiva åtgärder, är det här värt att både dokumentera och uppmärksamma.
Även det positiva en del av lägesbilden
Det finns en tendens i debatten att vi främst noterar de stora incidenterna. Vad som händer däremellan – alla matcher med ett lugnt läge och positiv arenaatmosfär – glöms bort, osynliggörs.
Exempel: nu har sex omgångar samt cupen spelats – men det positiva trendbrottet kring ordningsläget har inte fått tillnärmelsevis samma utrymme i debatten som höstens incidenter. Och skulle det gå snett nu, exempelvis i samband med måndagens Göteborgsderby, så kommer debatten sannolikt återupptas där den slutade senast; med skandalrubriker och rop på hårdare tag. Den positiva första femtedelen av säsongen kommer i princip aldrig ha inträffat.
Det är både orättvist och kontraproduktivt.
Inledningen är ingen slump – jobba vidare med den
Man ska inte ”ropa hej” ännu. Den negativa trenden har pågått i 2,5 år och det är definitivt för tidigt att tala om ett permanent trendbrott. Men samtidigt är den positiva inledningen en viktig del av utvecklingen, som vi måste förstå och arbeta med. Den är knappast en slump.
Vi upprepar med en dåres envishet att en långsiktigt hållbar positiv ordningstrend, bara kan nås genom en balans mellan repressiva och dialogbaserade, normativa åtgärder. Å ena sidan kontroll, avskräckning och inkapacitering (tex avstängning); å den andra normförskjutande arbete för att öka läktarmiljöns egna ansvarstagande.
Tecknen på ett trendbrott är sannolikt en funktion av det. Föreningarnas löpande konfliktreducerande och normativa arbete, supportermiljöns vilja att svara upp och göra sin del, tillsammans med polisens operativa arbete och den offentliga diskussionen om en mera repressiv lagstiftning, har av allt att döma haft en samlad effekt. Det finns ingen anledning att spekulera om vad som varit viktigast; rimligen kan man inte tänka bort någon faktor ur ekvationen.
Men om vi tror att den repressiva, problemfokuserade diskussionen som svar på incidenterna kan ha bidragit till en normativ effekt, så bör vi även se möjligheten i motsatsen.
Kan ett försämrat ordningsläge synas i debatten, så bör även ett förbättrat kunna göra det.
Positiv förstärkning är en faktor
Nu finns det därför skäl för de stora aktörerna – fotbollen, polisen och kanske rent av regeringens utredare – att dokumentera de positiva tendenserna och beakta det i sin lägesbild. Men det kan även finnas skäl att visa att man ser dem. Att bejaka utvecklingen; positiv förstärkning ska inte underskattas som metod.
Exempel skulle kunna vara att peka på de positiva tecknen i den offentliga debatten. Betona att ansvarstagandet spelar roll i utvecklingen av morgondagens regelverk och arbetsmetoder. Det behöver inte innebära att alla tankar på regelskärpningar läggs på is, men åtminstone att logiken nämns, kanske att de mest offensiva utspelen tonas ned.
Ett annat exempel är att, tillsammans med föreningarna, ta en direktdialog med supportermiljön – genom SFSU eller lokala grupper. Detta kan handla om ren information; att man beskriver hur utredning och metodutveckling går till, att lägesbilden där ute spelar roll – och igen, att man ser de positiva tendenserna.
Det här är inte svårt, om viljan finns. Däremot är det en typ av dialogbaserad, normativ metodik som konstant underskattas, i en samtid som tycks övertygad om att ”hårdare tag” är samhällsbyggets universalmedicin mot allt som är oönskat. Det finns skäl att balansera det.
Med allt detta sagt avslutar vi ändå med vad som är allra viktigast:
Supportermiljön har gjort det bra under inledningen av årets säsong. Men ansvarstagandet måste fortsätta, för både fotbollens och den expressiva läktarkulturens skull.
Inledningen på 2024 har påmint om läget 2018. Låt det fortsätta så.
