Föreningsdemokratin gör svensk fotboll unik. Den är en del både av vårt sätt att styra och av vår identitet. Men hur fungerar demokratin? Vad innebär den? Vi börjar med den demokratiska idén.
Den demokratiska idén
Demokratin är en idé och ett ideal. Allt börjar och slutar med det.
Demokratin är idén om allas lika värde och allas rätt att delta. Idén om att vi nog fattar bättre beslut, om alla får tillgång till samma information, tillåts vässa tankar och förslag genom konstruktiv diskussion och sedan vara en del av beslutsfattandet. Om att vi gynnas av att lösa intressekonflikter i dialog och, om det behövs, genom en votering. Om att vi efter voteringen skakar hand och skiljs åt med någon form av ömsesidig respekt.
Det här är viktigt. De grundläggande idéerna legitimerar vår demokratiska organisering och hjälper både medlemmar och förtroendevalda att navigera i frågor om vad som är ett korrekt demokratiskt agerande.
För idén och praktiken måste hänga ihop. Tror vi på demokratin, så måste vi agera därefter.
Idén omsatt i praktik
I Riksidrottsförbundets (RF) stadgar, som reglerar hela den organiserade svenska idrotten, anges idrottens grundläggande värderingar i första kapitlet. Exempel är vad som nämndes ovan – allas lika värde och allas rätt att delta. Det är inte bara ord. Svensk idrott ska leva upp till de värdena.
Det är från det perspektivet man ska se demokratin. Demokratin inom svensk idrott är inte en slump. Demokratimodellen är den organisatoriska manifestationen av idrottens grundläggande värderingar. När vi talar om ”allas rätt att delta”, så menar vi inte bara ”rätten att delta på planen”. Vi menar även ”rätten att delta i beslutsfattandet” – på lika villkor. En medlem, en röst.
Demokratins gränser
Det finns dock en lång rad gränser för demokratin. Som exempel är svensk idrott organiserad som en representativ demokrati, inte en direktdemokrati. Medlemmar väljer sina förtroendevalda vid stämmor och årsmöte – och delegerar sin makt till dessa under verksamhetsåret, fram till nästa årsmöte. Föreningsdemokratin betyder alltså inte att alla får, eller bör, vara med och bestämma om allt.
Att medlemmar, förtroendevalda och föreningarnas organisationer känner till och respekterar de gränser som det demokratiska systemet innebär, är helt avgörande för möjligheten att bygga starka och långsiktigt hållbara föreningar. Därmed är det även en förutsättning för den demokratiska idrotten i sig.
Det är här denna serie tar avstamp. Den vill utforska och upplysa om vad det föreningsdemokratiska systemet innebär och hur idéerna hänger ihop med praktiken. Hur lever vi demokratin på ett hållbart sätt?
Vi tittar närmare på olika beslutsnivåer i föreningarna i del 2.
(Vi har i den här serien fått hjälp med formalia av juristen Christine Stridsberg. Stort tack för hjälpen).
