”Vi behöver lära av omvärlden.” Det är en vanlig hållning. Men är det alltid det rimliga förhållningssättet? För att identifiera det svenska arbetets styrkor vänder vi på perspektivet för en stund – och frågar oss vad omvärlden lärt av Sverige.
Vi fortsätter släppa material som uppsnack inför den rapport om svenskt arbete med fotbollssäkerhet som vi har ambitionen att publicera i nästa vecka. Ni hittar tidigare material här och här. Här presenteras en akademisk artikel som berör styrkor i svenskt arbete med fotbollssäkerhet.
Vill ni gå direkt till den akademiska artikeln så finns den här.
I direktivet till den så kallade ”Hübinetteutredningen” anger uppdragsgivarna, regeringen, att utredarna ska hämta inspiration till skärpt lagstiftning i länder som Storbritannien, Nederländerna och Portugal.
Låt oss fundera på innebörden ett ögonblick.
Perspektiv på svenskt fotbollsarbete
Jämfört man lagar, regelverk, polisiära metoder, praxis kring inkludering av supporterrörelsen i fotbollens styrning, så är det förmodligen rimligt att betrakta nämnda länders system som generellt mera repressiva än det svenska. Här är vi, återigen generellt sett, lite mera moderata.
I ett utredningsuppdrag som företrädesvis handlar om skärpt lagstiftning är perspektivet därmed förväntat.
Men det är inte bara regelverk och arbetsmetoder som är något mera moderata. Även om jämförande data är närmast obefintlig, så är det rimligt att hävda att även den svenska supporterkulturens uttryck är något mera moderat än i många publikligor på kontinenten. De mest radikala uttrycken är lite mindre radikala här.
Våldet är oftast lite mindre extremt. Pyrotekniken är omfattande, men ofta något mera ordnad. Kollektiva uttryck för rasism förekommer knappt.
Tänk om det finns ett samband? Tänk om det beror på något vi gör bra här?
Fotbollsdebatten är alltid svårt problemfokuserad. Men det finns skäl att även se våra styrkor. När vi utvecklar arbetet, så bör målet vara att utveckla förbättringsområdena samtidigt som vi skyddar eller förstärker fungerande strukturer – det vi gör bra.
Vad har omvärlden lärt av Sverige?
Som ett led i den analys som ligger till grund för kommande rapport, vände vi på perspektiven. Vi frågade oss vad omvärlden velat lära av Sverige, när utländska aktörer varit här och studerat arbetet runt svensk fotboll?
Det var belönande. För även om det finns uppenbara utvecklingsområden, så finns det även styrkor som vi både bör skydda och lära av när vi tar nästa steg i utvecklingen. Några av de punkter vi lyfter fram:
- En relativ balans mellan repressiva och normativa / dialogbaserade metoder.
- Särskild Polistaktik (SPT) – polisens koncept för arbete med folksamlingar.
- SLO-systemet – svensk fotbolls tillämpning av arbete med Supporter Liaison Officers.
- Systematiserad, formaliserad samverkan mellan fotbollen och polisen på lokal nivå, runt matchevenemangen.
Här finns något att minnas och försvara. Både forskning och erfarenhet är tydlig med vikten av balansen i systemet – både partsöverskridande samverkan och att vi både behöver repression och normativt arbete. I det svenska systemet har vi varit jämförelsevis bra på det.
Låt oss inte glömma det i jakten på skärpt lagstiftning. ”Hårdare tag” känns ofta bra, men det betyder inte alltid att det är rätt.
Läs hela “Arbetet mot läktarvåld och andra ordningsstörningar – vad andra länder har lärt av Sverige” på Idrottsforum.org.
I nästa vecka hoppas vi publicera hela vår rapport, där vi beskriver och analyserar arbetet med säkerhet runt svensk fotboll, dess grundläggande kunskapsunderlag, en del av debatten på ämnet samt hur vi ser på styrkor och förbättringsområden i arbetet.
