Polisen i Region Väst har offentligt klassificerat tre supportergrupper som ”kriminella nätverk” – en kategori som brukar förknippas med droghandel och dödligt våld. Är den typen av klassificering och offentlig stigmatisering verkligen rimlig? Vi ger ett perspektiv på det.
Polisen i Region Väst har klassificerat de tre supportergrupperna Ultras Göteborg, Supras Göteborg och Wisemen som ”kriminella nätverk”. I del 2 av den här granskningen ifrågasatte vi detta utifrån underlag och analytisk stringens; kriterierna i den analysmodell som använts tycks inte uppfyllas.
I denna tredje del ska vi ge perspektiv på rimligheten, både i klassificeringen och den offentliga kommunikationen. Detta genom en jämförelse med Europa.
Jämförelsen
Tanken är att titta på hur man i Europa talar om kriminella nätverk eller organiserad brottslighet kopplad till supporterkulturen. Vilka brott brukar vara aktuella? Vilken typ av underlag brukar det handla om? Och hur förhåller detta sig till klassificering och kommunikation i Region Väst?
Jämförelsen är rimlig eftersom den klassificeringsmodell som använts är ett EU-verktyg. Även om analysmodeller och nationell lagstiftning kan skilja sig, så är indikatorerna ofta likartade.
Men den motiveras även av att det på kontinenten finns en reell problematik med organiserad brottslighet i supportermiljöer, som Sverige till nu ansetts förskonade från. Vi har själva varnat för en liknande utveckling i Sverige med hänvisning till det, bland annat kort i rapporten “En svensk modell?” (s 87). En omvärldsanalys kan med andra ord hjälpa oss identifiera och agera proaktivt mot potentiella framtida problem, något som talar för polisens fokus på frågan. Men, och det här tycks vara mera aktuellt i det svenska fallet, samma analys kan även hjälpa oss känna igen problematiken. Hur ser organiserad brottslighet i supportermiljön normalt ut? Det här är viktigt, eftersom det rimligen är stor skillnad på att agera proaktivt mot ett problem som ännu inte uppstått och att agera mot en befintlig problematik.
Vi börjar med några europeiska exempel och tittar därefter på det västsvenska. Vi avslutar med en samlad bedömning av våra intryck.
Några europeiska exempel
Det finns en hel del exempel på hur radikal fotbollssupportermiljö blivit en del av organiserad brottslighet ute i Europa. Vi börjar med uppenbara exempel på supporterrelaterade kriminella nätverk och går därefter i fallande ordning mot mera tveksamma.
Exemplen är ett urval av vad vi hittade när vi letade efter jämförbara exempel; de “bevisar” inget i sig själva, men redovisas för att illustrera det mönster vi såg samt för att möjliggöra en jämförelse.
Janjičari / Principi-gruppen (Partizan Belgrad)
Vi börjar med ett extremt exempel i Serbien och supportermiljön runt Partizan Belgrad. Vad som från början var en firmagruppering, ”Janjičari”, utvecklades där över tid till ett internationellt brottsnätverk – Principi-gruppen. Gruppen har genom domar förknippats med internationell narkotikaförsäljning, mord och liknande brott. I forna Jugoslavien finns flera liknande fall, mer här och här.
Curva Nord (Inter) och Curva Sud (Milan)
Som följd av en stor utredning kallad ”Doppia Curva”, har även ultrasmiljön runt Milanoklubbarna Inter och Milan fällts för brott kopplad till organiserad brottslighet. Brotten har omfattat kopplingar till italiensk maffia, ekonomisk brottslighet exempelvis genom kontroll över försäljning av biljetter, merchandise och mat kring arenorna, men även mord, försök till utpressning och liknande. Mer här, här och här.
Gate 7 (Olympiakos)
I Grekland pågår flera rättegångar mot radikal supportermiljö misstänkta för organiserad brottslighet. En sådan är den runt Gate 7, som omfattar ligistmiljön runt Olympiakos (Aten / Pireus). Vad som sticker ut i fallet är att vid sidan av runt 140 supportrar har även klubbens ägare, Vangelis Marinakis, och andra klubbföreträdare dragits in, misstänkta för att utgöra ett ”osynligt ledarskap”. Misstankar finns även om koppling till politiskt etablissemang i Pireus. Rättegången kretsar framför allt kring ett uppmärksammat fall av upplopp och allvarligt våld då en polisman dödades, men omfattar även delaktighet i organiserad brottslighet och vapenbrott (bland annat ska molotovcocktails ha förekommit). Mer här, här och här.
Curva A / Napoli ultras (Napoli)
I en akademisk artikel av Vincenzo Scalia (2023) återges liknande fenomen från en italiensk kontext – där man dock inte betraktade fallet som organiserad brottslighet.
Enligt Scalia har italienska myndigheter och media tidvis hävdat att det funnits en stark koppling mellan ultrasgrupper och italiensk maffia. Ovan exempel från Milano illustrerar det hela.
Samma retorik har funnits även runt kurvorna på Napolis läktare. Som exempel nämns att en ledarfigur bland klubbens ultras, Gennaro De Tommaso, länge ansågs vara symbolen för kopplingen mellan italienska ultras och i det fallet Camorran. Scalia konstaterar dock att ingen övertygande argumentation visats för att gruppen kan ses som del av maffian eller som ett kriminellt nätverk. I Napolifallet har argumentationen, enligt Scalia, främst baserats på antaganden utifrån enstaka fall eller individer.
Scalias argumentation styrks av en rättsprocess efter att Ajaxsupportrar misshandlats och knivhuggits i Neapel i oktober 2022. I processen åtalades de misstänkta bland annat enligt lagar om organiserad brottslighet, men åklagarsidan förlorade processen. Ultrasgrupperna ansågs inte vara vad som i Sverige skulle kallats kriminella nätverk. Mer här.
Summering
Vad vi ser här är fall där organiserad brottslighet i supportermiljön i regel är mycket grov och oftast har tydliga ekonomiska motiv. Det tycks omfatta stora grupper supportrar; i den grekiska rättegången nämndes som exempel drygt 140 åtalade. Dess status som organiserad brottslighet fastställs rättsligt.
När tveksamheter finns, exempelvis grov brottslighet på individnivå som inte kan kopplas till gruppen, ses det i exemplen inte som organiserad brottslighet.
Region Västs argumentation
Innan vi sammanfattar intrycken ska vi som sagt titta närmare på argumentationen bakom Region Västs klassificering.
Polisen har inte presenterat någon egen, sammanhållen redovisning av underlaget. Den mest detaljerade analysen vi hittat är gjord av GP och rör Wisemen. I texten förekommer en lång rad grova brott och uppseendeväckande, hotfulla beteenden – grovt vapenbrott, ett avhugget tjurhuvud med en kniv i ögat och så vidare. Men det handlar om en löpande nyhetstext som skapar en känsla av utbredd problematik, men som samtidigt kan vara svår att överblicka.
Vi ska därför strama upp innehållet genom att lista enskilda individer som omnämns, vilka brott de kopplas samman med samt hur dessa hänger samman med den aktuella gruppen (Wisemen). Vad vi hittar är följande:
- ”20-åringen” – en person som dömts för misshandel och ohörsamhet mot ordningsmakt, av allt att döma med koppling till Wisemenrelaterade aktiviteter. Därtill misstänkt för rån, grovt vapenbrott samt inbrott – men det var ”under en halv dag i september 2025” då han ”åkte runt på Västgötaslätten”. Av allt att döma finns inte någon fotbolls- eller gruppkoppling i de senare brotten.
- ”En 35-årig (…) utpekad Wisemenledare” – omnämns som åtalad för involverande av underåriga i brottslighet i samband med organiserade huliganslagsmål.
- ”Företagets chef” – chefen på 37-åringens arbetsplats ska ha Wisemenkoppling med domar för misshandel och ohörsamhet mot ordningsmakten.
- ”Ytterligare en person med Wisemenhistorik” – ska ha dömts för våldsamt upplopp under ”2010-talet”, det vill säga för 5-15 år sedan. Han dömdes i december ifjol till fängelse för ”försök till grov utpressning, olaga hot, övergrepp i rättssak och dopningsbrott” – men i dessa fall saknas av allt att döma koppling till fotbolls- eller gruppmiljön.
Det ska sägas att i artikeln nämns även en ”37-åring” som ”20-åringens” kompanjon. 37-åringen är misstänkt eller dömd för flera grova brott, men tycks helt sakna koppling till IFK- eller gruppmiljön och är alltså irrelevant i sammanhanget.
Notera även att andra faktorer nämns i artikeln, exempelvis kopplingar till MC-klubbar som Bandidos och politiska miljöer främst inom extremhögern. Därtill att artikeln inte ger en total bild. I andra sammanhang har även andra skäl för klassificeringen angetts, såväl andra brott som exempelvis IFK Göteborgs kommunikation om hot mot klubbledningen under 2025 (mer i del 2). Men igen, det här är den mest detaljerade artikeln på ämnet vi hittar. Och det är Region Väst som offentligt pekat ut de tre grupperna som kriminella nätverk; det är deras ansvar att presentera en sammanhållen, trovärdig argumentation för klassificeringen.
Summering
I den mest detaljerade av de artiklar vi sett som försöker beskriva underlaget bakom polisens klassificering av tre supportergrupper som kriminella nätverk, kan vi konstatera att:
Det är få individer som nämns. De grövsta brotten är inte kopplade till fotbollsmiljön eller den aktuella gruppen. Flera poänger görs av individuella samband mellan supportermiljön och andra, mera etablerade kriminella miljöer – vilket motiverar vaksamhet, men inte gör supportergrupperna kriminella.
Samlad bedömning: det västsvenska exemplet sticker ut som svagt
Ovan genomgång illustrerar ett mönster där det i europeiska klassificeringar och tillhörande kommunikation är lätt att förstå varför utpekade supportergrupper anses vara kriminella nätverk och på vilket sätt deras brottslighet bedrivs. Motsvarigheten i Region Väst är betydligt mindre klar. Vi noterar särskilt:
- Brotten i de europeiska exemplen tycks vara fler och allvarligare än i de västsvenska; det handlar exempelvis om mord, försök till mord och utpressning (jämför kriterium 5 i modellen).
- I de europeiska exemplen finns, i motsats till de västsvenska, tydliga och väldokumenterade ekonomiska motiv eller tydlig påverkan på klubbledningar eller strävan efter makt (jämför kriterium 11).
- Exemplen på brott i de europeiska exemplen tycks vara av en art som på begripliga grunder förknippas med någon form av organisering; det är lätt att förstå hur de träffar gruppnivån.
- I de europeiska exemplen är supportergruppernas klassificering som kriminella nätverk oftast styrkta genom rättslig prövning, alternativt under åtal (underlaget är alltså tillräckligt starkt för prövning i rätten).
- När underlaget varit för svagt – exempelvis då det handlat om enskilda, individuella fall av kopplingar till organiserad brottslighet – har man inte betraktat gruppen som ett kriminellt nätverk (Napoliexemplet).
Kontrasten mot det västsvenska exemplet måste anses slående. Framför allt saknas här en trovärdig beskrivning av hur det elfte kriteriet om ekonomisk vinning eller strävan efter makt uppfylls, samt hur kriminaliteten kopplas till gruppnivån.
Att förutsättningarna i termer av lagstiftning kring organiserad brottslighet skiljer sig åt – Sverige saknar en tydlig sådan – räcker inte för att förklara skillnaden i precision. Den svenska bristen på rättsligt ramverk bör snarast öka kravet på noggrannhet vid klassificering och offentligt utpekande av aktörer som kriminella nätverk.
Vi accepterar återigen att polisen sitter på ett större material än vi. Men om Region Väst haft ett otvetydigt underlag för att analysmodellens kriterier uppfylls eller att brottsligheten uppenbart är kopplad till gruppnivån, då får man anta att det tydligare hade framgått i den sällsynt intensiva polisiära medianärvaron de senaste veckorna. Intrycket är dock snarast det motsatta, något jämförelsen med Europa tydliggör.
Slutsats
Utifrån vad vi kan se, kan man med stöd av Region Västs underlag hävda att det finns skäl att agera proaktivt för att förhindra infiltration av organiserad brottslighet i supportermiljön, exempelvis genom att agera riktat mot enskilda, tungt kriminella individer för att förhindra normativ insocialisering eller rekrytering. Men att “proaktivt” peka ut hela grupper som kriminella med samma underlag, tycks både rättsosäkert och potentiellt kontraproduktivt.
Att döma av ovan jämförelse är underlaget i det västsvenska fallet hur som helst betydligt mera diffust än i liknande fall i Europa. Region Västs hantering sticker ut som mindre distinkt och precis. Det förstärker intrycket från del 2 om att såväl analysen bakom klassificeringen som den offentliga kommunikationen bör ifrågasättas.
I den avslutande del 4 tar vi en närmare titt på det sammanhang i vilket Region Västs utspel kommer, samtidigt som vi samlar upp den här serien.
