Region Västs argumentation för offentlig klassificering av tre supportergrupper som ”kriminella nätverk”, kan ifrågasättas både från analytiskt och rättssäkerhetsmässigt perspektiv. Vi avrundar nu vår granskning av fallet med en blick på sammanhanget.
Enable Sverige har i tre artiklar granskat Polisregion Västs klassificering av tre supportergrupper från IFK Göteborgs läktarmiljö som ”kriminella nätverk” – del 1, del 2 och del 3.
Vi ska avsluta serien genom att sätta utspelet i ett sammanhang. Detta i ett resonemang om en rad motsägelsefulla omständigheter som reser frågor kring hur väl genomtänkt klassificeringsutspelet är.
Varför är frågan viktig?
Man kan fråga sig varför det spelar roll om Region Västs klassificeringsutspel är välgrundat eller ej. Att “några ‘risksupportergrupper’ stigmatiseras” är väl inte hela världen?
För det första: jo, ingen aktör ska behöva bli utpekad på det sättet utan en rättssäker process. Men det finns förmodligen ytterligare skäl.
I rapporteringen har eventuella konkreta effekter av klassificeringen tonats ned – men stämmer det? Ett exempel som tycks tala för motsatsen är så kallade vistelseförbud (förbud för individer att röra sig i vissa offentliga områden), som delas ut genom åklagarbeslut.
Lagen om preventiva vistelseförbud (2024:7) kom till för att bekämpa allvarlig gängbrottslighet och grovt våld, något som framgår såväl i lagtexten §§ 3-4 som genom upprepade resonemang i regeringspropositionen. En enkel sammanfattning av lagens syften finns här.
Innan Region Västs klassificering hade endast ett vistelseförbud delats ut i supportermiljön sedan lagens tillkomst i februari 2024. Under veckorna efter klassificeringen har däremot tio sådana beslutats mot supportrar, samtliga med koppling till någon av de tre utpekade grupperingarna.
Det är förstås svårt att tro att det inte finns ett samband, givet timingen och lagens tydliga inriktning. Klassificeringen gör till synes åklagarbesluten mer i linje med lagtexten; man kan anta att den minskar risken att besluten hävs i rätten vid en eventuell överklagan. Det ska påpekas att betydelsen i någon mån kan kontrolleras. Om tillhörigheten till kriminella nätverk generellt refereras i besluten, så tycker åtminstone åklagaren det är viktigt. Vi har dock inte begärt ut handlingarna.
Samband eller ej, de potentiella rättsliga effekterna förstärker behovet av en väl genomarbetad och rättssäker process kring klassificeringen.
Regleringsbrevet: agera mot organiserad brottslighet
Så, om vi sätter klassificeringsutspelet i ett sammanhang, vad får vi för intryck då? Ser processen genomarbetad ut?
Innan Region Väst kommunicerade att tre supportergrupper nu betraktas som kriminella nätverk, verkade ett fokusskifte vara på gång gällande brottsbekämpningen runt fotbollen.
I höstas, efter flera års hårt polisiärt fokus på läktarmiljön och till synes som följd av det utskällda utspelet om maskeringsvillkor, byttes NOA:s chef för idrottsfrågor ut. I vintras tycktes politiken därtill ha fått nog av konstant debatt om de juridiskt sett ringa problemen med maskerade ultras och pyroteknik. Dels bordlades de flesta av de mycket repressiva lagförslagen i Hübinetteutredningen som hade det fokuset, dels verkade regeringens regleringsbrev för 2026 ange en ny riktning i de delar som rör idrotten. Texten i regleringsbrevet riktade uttryckligen fokus mot organiserad brottslighet och fenomen som matchfixning, kriminell agentverksamhet och otillåten påverkan i föreningslivet.
Två månader senare klassas alltså de maskerade supportrarna som ”kriminella nätverk” av Region Väst.
Spelade regleringsbrevets riktningsangivelse roll för att klassificeringen kom nu? Vi vet inte, men det är svårt att inte tänka tanken. Det finns dock mera pressande frågor. Givet att regleringsbrevet anger en nationell riktning – hur väl förankrat var egentligen utspelet i förhållande till NOA och övriga regioner? Det framstår ändå som tveksamt att den aktuella klassificeringen bara tillämpas regionalt, i en av sju regioner. Samma sak med att klassningen anses motiverad på tre grupper i Göteborg, men inte på någon gruppering på andra håll. Är det rimligt?
Frågan om nationell tillämpning har varit uppe i media utan att några tydliga svar gavs. Det hela ger ett spretigt intryck, som tillsammans med en till synes svag analys och oklar kommunikation reser frågor kring hur väl genomarbetad Region Västs utspel var.
Myndighetssamverkan mot organiserad brottslighet
Frågorna förstärks vid en blick på hur klassificeringen förhåller sig till myndigheternas långsiktiga arbete på området.
Vart annat år genomförs en myndighetsgemensam kartläggning av lägesbilden kring organiserad brottslighet i Sverige. 14 myndigheter är involverade. Den senaste rapporten kom sommaren 2025.
Om problematiken med organiserad brottslighet i supportermiljön är så stor att Region Västs utspel kan anses väl underbyggt, så får man anta att hotet från supportermiljön identifierats och beskrivits i detta underlag.
En sådan beskrivning lyser emellertid med sin frånvaro i rapporten. Fotbollssupportermiljön (”supporterklubbar”) omnämns explicit vid ett enda tillfälle i 2025 års rapport (s 8) – och då snarast som ett milt exempel i utkanten av organiserad brottslighet i bred mening (däremot nämns “bettingrelaterad brottslighet” i samband med de nätverk som har högst “hotkapacitet”, se s 24). Vi kan tillägga att supportermiljön över huvud taget inte nämns i rapporterna från 2023 och 2021.
När 14 svenska myndigheter sommaren 2025 kartlade problematiken kring organiserad brottslighet, så nämndes alltså supportermiljön bara i förbigående. Men sju månader senare finns ändå ett behov av en offentlig klassificering av supportergrupper som kriminella nätverk – i Region Väst, men inte i övriga landet?
Det är svårsmält.
Polismyndighetens trovärdighet undergrävs
Den samlade bilden är med andra ord att Region Västs senaste utspel präglas av en avsaknad av den analytiska stringens som efterlystes i del 1. För att samla upp seriens intryck:
- Underlaget tycks inte uppfylla analysmodellens kriterier, särskilt inte kriterierna fem och elva, samt kravet på att det ska träffa gruppnivån, se del 2.
- Underlaget framstår som osammanhängande och svagt i förhållande till de exempel vi studerat från Europa, se del 3. Likheter fanns främst med exemplet från Neapel – där supportermiljön inte bedömdes utgöra organiserad brottslighet / kriminella nätverk.
- Utspelet framstår som lösryckt i förhållande till vinterns regleringsbrev och förra sommarens myndighetsgemensamma lägesbild om organiserad brottslighet.
Att Region Väst offentligt pekar ut grupper som kriminella nätverk på så här svaga grunder, måste ifrågasättas hårt från rättssäkerhetssynpunkt. Särskilt som det tycks kunna få rättsliga konsekvenser på individnivå. Det till synes svaga underlaget och den haltande kommunikationen, riskerar därtill att undergräva Polismyndighetens trovärdighet i breda lager av supportermiljön.
Det ska påpekas att diskussionen om trovärdighet går långt bortom en ”rättshaveristisk fotbollsmiljö”. Som exempel har polisforskaren Stefan Holgersson – i den akademiska rapporten ”Ursäkta, men vi är faktiskt POLISEN och vi står över lagen!” – hävdat att man inte kan se polisens kommunikation som en saklig deskription av en lägesbild; den måste ses som en ”partsinlaga”. Det här fallet förstärker ståndpunkten.
Detta är med andra ord inte bara en fråga för Region Väst; hela Polismyndighetens trovärdighet och legitimitet kan antas påverkas genom den här typen av kommunikation.
Förtydliga – eller justera klassificeringen
I vår första del betonade vi att ”offentlig klassificering av tre identifierbara grupper som ’kriminella nätverk’, måste baseras på analytisk stringens och ett otvetydigt, kontrollerbart underlag.” Som framgått kan vi inte se att så är fallet här. Tvärtom, som helhet framstår det offentliga utspelet från Region Väst som orimligt svagt och osammanhängande.
Vi kan därför bara rikta följande uppmaning till Region Väst: förtydliga underlag och resonemang – eller dra tillbaka den offentliga klassificeringen av de tre supportergrupperna som kriminella nätverk. Nuläget är inte hållbart.
