2,5 års avstängning för en bengalbränning – kan det vara ett exempel på de ”hårdare tag” som nu är på gång? Det finns i alla fall skäl att tro att vi går mot en helt ny nivå på repressiva åtgärder runt svensk fotboll. Men konkret – hur kan exempelvis tillträdesförbudens längd påverkas?
ENABLE Sverige ger i serien ”Ansvar eller repression” perspektiv på de ”hårdare tag” som nu tycks vara på gång runt svensk fotboll. I del 1 resonerade vi kring självsanering i supportermiljön. I del 2 beskrev vi hur olika typer av säkerhetshöjande åtgärder kan påverka fotbollsupplevelsen för hela supportermiljön. I del 3 tittar vi på vad repressiva åtgärder i form av förlängd maximal avstängningstid vid tillträdesförbud, konkret kan väntas innebära för individen och i förlängningen för läktarkulturens uttryck.
Repressiva åtgärder
Repressiva åtgärder syftar till att minska eller få bort störningar genom kontroll, avskräckning eller så kallad inkapacitering. Det sista innebär att en person fråntas möjligheten att upprepa begångna brott; typiskt sett fängelsedom, men kring fotbollen kan avstängning räknas hit.
Det finns en mängd repressiva åtgärder som redan används eller som diskuteras. Exempel är olika former av staketering eller sektionering, insynsskyddade visitationszoner, kamerasystem och olika typer av avstängningar.
Justeringar och skärpningar kan väntas nu, vilket Expressen nyligen belyste. Utöver detta kommer förstås straff som fängelse eller dagsböter enligt ordningslagen (1993:1617).
Skärpningar av tillträdesförbuden
Att döma av Per Engströms (polisen, NOA) uttalanden i länkad Expressenartikel, ligger fokus nu på förlängda tillträdesförbud och utökad användning av arrangörsavstängningar.
Maximal längd för både tillträdesförbud och arrangörsavstängning är idag 3 år. Engström nämner dock att man kan tänka sig livstids avstängning för vissa brott, exempelvis beträdande av spelplanen. Hur sannolikt det är kan vi inte bedöma – vi tror kanske inte att det slutar på den nivån – men att en skärpning av lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang (2005:321) är på gång kan vi nog förutsätta.
Vad blir i så fall den nya nivån? 5 år? 10 år? Längre?
Tillämpningen av tillträdesförbud
Ännu viktigare än längden, kan dock vara att förstå vad skärpningen kommer att innebära.
Det kan som lekman vara lätt att tänka sig, att om en försämring av ordningsläget sker genom att vissa extrema beteenden blir vanligare, så kommer förlängda avstängningar riktas mot just de beteendena.
Förlängda tillträdesförbud skulle i så fall gälla sådant som kastande av bengaler, användande av bangers eller våld inne på arenan – men inte vid mera ringa störningar, som en ”vanlig bengalbränning”?
Det är dock osannolikt. I regel är det inte så lagen fungerar.
Längd på tillträdesförbud
Lite förenklat: När längden på ett tillträdesförbud utmäts, utgår åklagaren (som oftast är aktuella i fråga om tillträdesförbud) från hur allvarlig förseelsen är, samt den maximala avstängningstiden – alltså tre år.
Hänsyn tas till omständigheterna, bland annat huruvida personen tidigare dömts för brott eller förekommit i ordningsstörande sammanhang. Vidare bedömer man vilken typ av beteende som skulle motivera maximal avstängningstid – man vill ”spara” de längsta avstängningstiderna till de allvarligaste förseelserna man kan tänka sig. Därefter avgörs var på skalan den aktuella förseelsen bör placeras in.
Utifrån det fastställs längden på tillträdesförbudet.
Det är mycket ovanligt att tillträdesförbud löper längre än maximalt 1,5 år – och då är det för allvarligare förseelser, såsom våldsanvändning eller våldsamt upplopp. För en ”vanlig bengalbränning” är de ofta kortare, mellan 6 och 12 månader.*
”Dragspelseffekten”
Här kommer vi till poängen. Anta att tillträdesförbudslagen justeras, så att maximal avstängningstid blir tio år istället för dagens tre.
Det kommer fortfarande vara extremt ovanligt att maximal avstängningstid utdöms. Men vid varje aktuell förseelse, kommer åklagare eller tingsrätt göra ovan nämnd bedömning.
”Hur ser skalan ut? Vad skulle kunna motivera maximal avstängningstid? Var på skalan kan den aktuella förseelsen placeras in?”
En skärpning av maximal avstängningstid, kommer därmed påverka bedömningen av alla förseelser, inte bara de mest extrema. I praktiken innebär det även en skärpning vid ”vanligare” förseelser – även mera ringa, som en “vanlig bengalbränning”.
Det här brukar i straffrättsliga sammanhang refereras till som ”dragspelseffekten”.
Exempel: 2,5 års avstängning för en bengalbränning?
Vad betyder då det här konkret? Låt oss ta ett exempel:
Anta att en vanlig bengalbränning idag ger 9 månaders tillträdesförbud. Det innebär i så fall en fjärdedel av dagens maximala avstängningstid.
Med samma bedömning – en fjärdedel av maximal avstängningstid – och en skärpning av lagen till maximalt 10 år, så skulle en vanlig bengalbränning ge 2,5 års tillträdesförbud. Och det är inte självklart att det stannar där.
En sådan åtgärd kommer förstås inte ta bort all pyroteknik. Men priset för att elda, kommer av allt att döma bli betydligt högre för de som blir identifierade.
(Notera att vi inte vet att en skärpning kommer innebära en så lång avstängningstid för pyroteknikanvändning. Exemplet syftar till att konkret illustrera hur en kraftig skärpning av Tillträdesförbudslagen för att komma åt extrema beteenden, i praktiken kommer påverka även vanligare uttryck för supporterkulturen).
Processen inte avslutad – finns tid att påverka
Som vi nämnde i del 2, har det svenska arbetet tills nu präglats av en internationellt sett hög grad av liberalism. Eftersom ordningsläget varit generellt gott, har man hittat en balans med en jämförelsevis låg grad av repression.
Nu riskerar oförmågan att självsanera de mest extrema beteendena att ändra det. Genom att vägra avstå från sånt som bengalkastning och bangers, har ett läge uppstått där trycket ökar mot uttryck för supporterkulturen, där det tidigare funnits någon form av balans i hanteringen. Priset för att bli identifierad i samband med en mera ringa ordningsstörning, som bengalbränning, ser ut att öka.
Vi avslutar dock med att påminna om att processerna inte är färdiga ännu. Det finns förmodligen fortfarande tid att påverka graden av repression. Läktarmiljön har allt att vinna på att välja bort marginalbeteendena – inte för att olika auktoriteter säger det, utan för att det är det rimliga valet om man vill värna supporterkulturen.
I den avslutande delen av den här serien vänder vi blicken från läktarna och mot rättsapparaten. Finns det sätt att arbeta med repression, som gör att man skapar verksamma verktyg utan att samtidigt undergräva legitimiteten i åtgärderna? Vi resonerar om det i del 4.
* Vi har i resonemanget, inklusive exemplet, lutat oss mot Forssblad, A (2020), “Tillträdesförbud. Ett nationellt instrument med regional prägel” – en uppsats (30 poäng) vid Lunds Universitet. Det finns en hel del ytterligare att säga om hanteringen av tillträdesförbud, vid sidan av maximal avstängningstid, som man kan anta ses över vid en eventuell ändring av Tillträdesförbudslagen. I förarbetena till en eventuell lagändring kan exempelvis skrivningar göras som kan skärpa bedömningarna, även vid sidan enbart av en förlängning av den maximala avstängningstiden. Poängen i den här artikeln, är dock att avstängningar för “vanliga störningar”, sannolikt kommer att förlängas till följd av att supportrar inte förmått självsanera de mest extrema beteendena. Vi håller resonemanget enkelt.
(ENABLE Sverige deltar inte i pågående samtal om exkluderingsstrategins utveckling och vi har ingen direkt insyn i vilka åtgärder som är mest aktuella. Ovanstående bygger på samtal med personer inom fotbollen och polisen, samt på medias rapporter
Vi har i den här serien åter fått hjälp av Christine Stridsberg, fd förbundsjurist, främst gällande rättsliga resonemang. Stort tack!).