Perspektiv: "Praktisk föreningsdemokrati"

10. Missbruk av demokratins ideal

Vi avrundar den här serien med att återkoppla till dess inledning och demokratin som idé. Vill vi försvara demokratin över tid så räcker det inte att följa dess regler. Vi behöver även leva dess ideal. Det är ett ansvar för var och en av oss.

 

I del 1 beskrev vi demokratins idé. Allas lika värde, allas rätt att delta (även i beslutsfattande). Tron på att respekt mot meningsmotståndare, allas lika tillgång till information, ett konstruktivt samtal och ett ordnat sätt att lösa intressekonflikter, leder till bäst beslut.

I formell mening talar man ofta om demokratin i termer av dess regler –  stadgar, praxis och så vidare. Följer man reglerna så agerar man alltså demokratiskt?

Svaret är nej, det är inte självklart. Inga system är perfekta. Man kan följa demokratins regler, men ändå göra våld på dess ideal. Det är om det denna sista del handlar.

 

Missbruk av demokratiska värden

Missbruk av föreningsdemokratins ideal kan ta sig många former. Vi ger några exempel, men fundera gärna över fler.

 

Personangrepp, nätdrev, hot

Vi börjar med idén om ”allas rätt att yttra sig” och ”ömsesidig respekt”. Det här är sannolikt de demokratiska ideal som oftast kränks runt fotbollen, vilket inte är konstigt eftersom fotbollsmiljön är både känslointensiv och expressionistisk. Det är i grunden något positivt, men det måste finnas gränser.

Hårda personangrepp mot enskilda, på arenor, genom drev över sociala medier eller rent av hot mot förtroendevalda, föreningsfunktionärer eller domare exempelvis över mail – det är beteenden som direkt kolliderar med idrottens och föreningsdemokratins ideal. Det tystar folk, eftersom de inte vågar uttrycka sig. Det dödar det konstruktiva samtalet och får färre att vilja engagera sig.

Man kan inte både hålla på med sådant och samtidigt hävda att man är för föreningsdemokratin.

 

Kupper

Andra demokratiska ideal är som sagt vikten av allas lika tillgång till information, möjlighet till eftertanke och att fatta informerade beslut.

Ibland sker så kallade kupper vid årsmöten. Typiskt sett innebär det att en grupp medlemmar tagit fram ett förslag på kandidater till styrelsen, samlat stöd för dem innan årsmötet och framför nomineringen under sittande möte. Det innebär att förespråkarna hunnit tänka över kandidatens lämplighet samt organisera sig i förväg, medan eventuella kritiker inte får någon rimlig chans att vare sig fundera, komma med motförslag eller samla stöd.

Notera att om inte stadgarna innehåller föreskrifter som begränsar möjligheten till denna typ av agerande (exempel: IFK Göteborgs stadgar, pkt 4.2.3-4.2.4), så är agerandet i sig förenligt med det demokratiska regelverket. Däremot strider det mot idéerna exempelvis om allas rätt till lika information och tid för eftertanke.

Konsekvensen riskerar inte bara att bli sämre beslut. Det kan även leda till infekterade maktkamper och bristande kontinuitet; om en fraktion agerar så år 1, så är det rimligt att en annan svarar år 2 eller 3. Det kan därför vara en god idé för medlemmar att offentliggöra sina förslag på ledamöter till styrelse eller valberedning före årsmötet, enligt det förfarande som normalt gäller för motioner (se del 8).

 

”Kupper”

En omvänd variant på detta, med koppling till idealen om allas lika rätt till en åsikt och nyttan med konstruktiva samtal, är missbruk av ordet ”kupp”. Detta sker ibland från klubbledning eller media, då medlemmar opponerar sig mot exempelvis förslag från styrelse eller valberedning; ifrågasättandet eller motförslaget kan slentrianmässigt utmålas som just en ”kupp”.

Det är allvarligt när sådant sker. Konnotationen i den typen av retorik är att de som styr inte bör ifrågasättas och att opposition är något oetiskt. Innebörden blir att man försöker skrämma medlemsbasen till ”lydnad”.

Missbruk av kuppbegreppet ska tas på allvar, eftersom det hämmar det demokratiska samtalet. Att aktiva medlemmar för sin talan på ett sakligt och formellt korrekt sätt är inte en ”kupp”, även om det utmanar etablerade makthavare. Tvärtom, det är själva förutsättningen för demokrati.

 

Otillbörlig påverkan

Låt oss slutligen återkoppla till idealet om “en medlem, en röst”; allas rätt att delta i beslutsfattandet på lika villkor. Hit kan det första exemplet med personangrepp och hot kopplas. Men även olika typer av extrema “manifestationer”, som riskerar att få ingripande konsekvenser för alla som älskar svensk fotboll, ska nämnas.

De typer av läktaraktioner som aktualiserats det senaste året, där man med hjälp av bangers stoppar matcher för att man ogillar sina klubbledningar, bör definitivt diskuteras utifrån det perspektivet. De negativa effekterna, både för den egna föreningen och för framtiden för svensk läktarkultur, är potentiellt enorma. Att enskilda grupper tar sig rätten att påverka så avgörande frågor över huvudet på sina kamrater, är raka motsatsen mot föreningsdemokratins idé om “en medlem, en röst”.

 

Konsekvenser av missbruk

Det finns med andra ord många sätt att bryta mot demokratiska ideal, trots att man följer dess regler. Vi vet att det är lätt att göra, exempelvis genom att man i affekt går till personangrepp över sociala medier och blir del i ett nätdrev mot enskilda. Ingen är perfekt och vi moraliserar inte över det – men vi lyfter ämnet eftersom konsekvenserna av bristande medvetenhet kan bli ödesdigra.

Supportrar framhåller ofta att man ”vann 51%-striden” 2009-2013. Men det är fel. Striden är inte över.

I en tid då världsfotbollen snabbt hyperkommersialiseras och tar de sista kliven in i att vara en privat kontrollerad underhållningsindustri snarare än idrott, kommer trycket på det svenska, föreningsdemokratiska systemet återkomma med förnyad kraft. Det finns trots allt redan aktörer som förespråkar avreglering. Och hur orättvist och anekdotiskt det än är med tanke på den uppenbara korruption som ofta förekommer i alternativa fotbollssystem, så kan varje exempel på att demokratiförespråkare inte lever som de lär, göras till ett argument för att avreglera demokratin.

Om vi på riktigt värnar det svenska systemet så kan vi inte bjuda på sånt.

 

Föreningsdemokratin är en resurs för hela samhället och – om vi vårdar den – en potentiell konkurrensfördel för svensk fotboll. Vi måste alla ta ansvar för att leva den i både ord och handling.

 

(Vi har i den här serien fått hjälp med formalia av juristen Christine Stridsberg. Stort tack för hjälpen).